Önskelista · Okategoriserade

En ”30-någontings” STORA drömmar

Foto: Staket jabo.se och viivilla.se / Gärdesgård egen bild från villagrabo.se / Pardörrar klarfonster.se / Värmlandsdörren Bauhaus.se / Antikljus i LED vivvitarevitast.se / Trekantslist 15mm Moalven.com / Vedspis josefdavidssons.se

I februari är det slut på min era av 20-någonting och kliver in i i kapitel 30. När jag skulle sätta mig ner och göra den årliga önskelistan så märks det verkligen att jag blir 30, eller kanske att man till och med kunde tro att jag skulle ha passerat det sen länge tillbaka. Jag menar, man förstår ju att det inte är en 20åring man har att göra med, när man läser lister, vedspis och staket på önskelistan.

Jag har skapat en dröm-önskelista (obs! riktigt drömsk, så att ni inte får för er att jag är bortskämd) ni vet en sådan man säger till barnen när de önskar allt från en flygande enhörning till en bil med vingar:

”Önska kan man ju alltid göra, sen får man se vad man får..”

Okej, är ni beredda då? Nu kör vi, en soon-to-be ”30-någontings” stora stora drömmar, högt och lågt….

Värmlandsdörren. En otroligt vacker ytterdörr som påminner om en pardörr, fast är en enkeldörr. Den har vi länge spanat in som en alldeles ypperligt stolt pjäs som skulle kunna agera groventré i tvättstugan. Självklart skulle vi isåfall måla även den i samma grön som resterande gröna sköna dörrar här hemma.

Trekantslister. Vi planerar att skapa egna spröjs på samtliga fönster på vårt hus. En miljon meter trekanstlist kommer att behövas, på ett ungefär.

Staket eller gärdesgård. Vi skulle gärna vilja fortsätta med gärdesgård även runt vår framsida, det eller att vi skapar ett eget staket (liknande bilden och skissen ovan) i falurött eller vår fina skogsgröna, som matchar våra gröna fönster och ytterdörrar. Vackert och hålla barn och hundar inom ramarna så att säga.

Pardörrar i glas och med spröjs. En dröööööm, drööööm att få kliva ut direkt från vårt sovrum (där det idag sitter ett fönster) och ut på soldäcket, med en kopp kaffe och sitta där i timmar och bara njuta av vår sjöutsikt.

Vedspis. Även detta ett drömprojekt sedan länge. Vi planerar att mura upp för vedspis i min ateljé/verkstad/kontor här hemma. Kommer att vara i anslutning till punschverandan också, perfekt att laga mat där för att sen servera på långbord ute på punschen.

Kronljus i LED, med timer. Jag har en del ljusstakar och ljuskronor här hemma, men många av de vågar jag mig inte på att tända så ofta, med tanke på både lekande barn och viftande pälssvansar här hemma. Så batteriljus vore perfekt, i mängder. Gärna med timer, så slipper man tänka på att komma ihåg att slå på och av.

Foto: Kakelugnsgaller, skåpvred samt skafferiskylt från sekelskifte.com.

Gnistergaller till kakelugn. Hur man på ett enkelt sätt förvandlar kakelugn till öppen spis. Älskar när man hör spraket, knastret och ser brasan.

Skafferiskylt i emalj. Denna skylt med vackert mjuka former, vore ju pricken över i, på vårt vackra hörnskafferi i mjukt grön, visst?

Fönstervred i mässing. ….och med en vred i mässing. Går det då att få drömmare kök? nej jag tror inte det va.

Kök · Okategoriserade · Renovering · Villa Gråbo

DIY – Platsbyggt, gammaldags, skafferi med fönster

Inlägget innehåller Affiliate länkar

Varning för ett snäpp skrävleri, men oj vad jag älskar vårt gröna, platsbyggda, gammaldags hörnskafferi. I så många år drömde jag om just det, men vi fick klura inte bara en, två eller tre gånger på hur vi skulle få till det i vårt långsmala kök.

Kan vid första anblick se litet ut, men det visar sig rymma både mjöl, kryddor, hundmat och godis i mängder. Till och med kurragömmande-barn (och vuxna). Hyllplanken är gjorda av överblivna golvplank i furu och träkonsoler. Prydda med hyllspets. Lampan är lilla bebis-Miltons gamla fönsterlampa som prydde hans fönster i sin babyblå nyans, när den lilla bebisen växte sig till en skolkille ville han byta ut den och mamman var snabb med att återbruka den med lite sprayfärg och istället låta den bli den perfekta skafferilampan i sin vackra tygklädda sladd.

Den höga tröskeln var min kära mans idé och det är en av de detaljer jag gillar allra mest med skafferiet. Att man liksom får kliva in i skafferiet, känns mer trovärdigt gammaldags då tycker jag. Utrymmet på golvet är guldvärt, så många potatissäckar, pepparkaksburkar och saftflaskor som ryms där.

Glasburkar är perfekt att fylla med torrvaror och det blir så snyggt. Jag har under flera år samlat på mig ärvda och loppade glasburkar och flaskor. Jag har använt mig av dymoettiketter för att enkelt märka upp burkarna.

Här är några bilder från vårt bygge. Vi mätte upp och provade oss fram till rätt storlek med hjälp av eltejp på golvet (bild 1 & 3) Det var på så sätt även lättare att se hur vi skulle få till den lilla (men ack så viktiga) vinkeln snyggt. Vinkeln var viktig, för att det inte bara skulle kännas som ett klumpigt, fyrkantigt skåp vi ställt dit. På bild två har vi reglat upp och satt in det lilla fönstret (överljus) som tidigare satt i vårt gamla dass. Fönstret kom fram som en otroligt tjusig detalj när resten av skafferiets utsida blev grönt, visst?

Vill du se mer av skafferiet så finns ett inlägg här, innan det bäddades in i antikgrönt. Undrar du över något så lämna en liten kommentar, så svarar jag så snart jag kan.

Tips på passande glasburkar för skafferi finns hos Cervera här och här (Klickbara affiliate länkar)

Altanen · Okategoriserade · Punschverandan · Renovering · Villa Gråbo · Villa gråbo - altanen

Det stora inlägget om Punschverandan

Året 2023 har precis startat och jag tänkte börja med att göra ett stort inlägg om vårt största byggprojekt under året vi precis placerat i minnesasken, året 2022.

I somras påbörjade vi ett efterlängtat drömprojekt – Punschveranda. Ända sen vi flyttade in så har vi pratat om att hålla span efter passande fönster att använda för att glasa in och isolera vår nuvarande altan (som tidigare hade skjutdörrar och fönsterpartier i glas men med passformen sisodär). Punschverandan är verkligen vår lyckolott för i somras lyckades vi springa på ett parti träfönster med spröjs och ett par rejäla pardörrar i massivt trä, lokalt snickrade på ett litet snickeri i Mora för en oförskämt rimlig peng.

Så vad var det att vänta på? Fram med hammare och spik, dags att snickra!

Det snickrades dag som natt (med undantag för lite sommarlovspåhitt med barnen). Jag älskar när vi har gemensamma hem och hus-projekt tillsammans, det är bland det mysigaste nånsin, att få slå våra kloka huvuden ihop och rusta långt in på natten efter att barnen lagt sig. På bilden ovan var vi halvvägs igenom montering av fönster. Ni ser där fönstren sitter längst in till höger? där satt det tidigare en skjutdörr, men vi reglade istället upp en vägg och satte in fönstren. Vi ville endast ha en central öppning fram på punschverandan, för att kunna möblera med både matsalsbord och soffa på insidan.

När samtliga fönster var på plats var det dags för isolering av golv – underifrån. Eftersom man aldrig vet vad allt fyll (sand och sten som legat där i över 25 år) kan innehålla och med en man som haft öppna sår ständigt i princip i 2 år (sviter efter operationer) så var det rymddräkt, munskydd och skyddsglasögon på som gällde! Efter 18 skottkärror fyll bortskyfflat och isolering på plats så var det helt klart värt ett litet glädjeskutt.

En syn och lyckad kombo jag längtar efter att få se till sommaren igen, blommande rosor och spröjsade fönster. Jag har målat varenda fönster, både in och utsida med en liten liten pensel, fasligt pillrigt på en hög nivå, men så värt det. Mysigt gröna på utsidan och fräscht vita på insidan.

Älskade kissemiss, ser ni den nyfikna, mitt i byggkaoset? Minns så väl i somras när jag och Jack ägnade en hel dag till att snickra ihop just denna vägg och vi båda lade märke till att Clara hela tiden låg väldigt still, precis i buskarna intill oss, i skuggan. Magkänslan sa att något var tokigt, vilket visade sig sen stämma helt rätt. Det blev paus i bygget för veterinärbesök och vi fick åka hem utan vår älskade katt. Hela familjen vart alldeles sorgset låga i flera dagar efter och bygget fick stå still några dagar, för att vi istället hittade på lite plåstra-om-sorgen-uppmuntrande-utflykt med barnen.

Tur vi fick låna en annan liten fyrbent kompis (mina föräldrars fralla Lexi) då och då under sommaren, som kunde agera byggherre, eller (herrinna?) ett otroligt mysigt sällskap att snubbla över och gosa med. I slutet av sommaren kom de vackra pardörrarna på plats, de allra sista plankorna målades och snickarglädjen kom på plats. Vi såg målet framför oss!

Ända in på sena hösten tillbringade vi varje middag och ledig minut inne på punschen. I slutet av sommaren tog även en ny pälsklädd vän plats i Villa Gråbo, vår alldeles egna lilla vovvsing Love kom och förgyllde vår vardag. Även han förälskad i punschen, som ni kan se. Speciellt utsikten.

Att isolera och byta tak är sista lilla pusselbiten för att vi ska kunna vistas där även vintertid, men det hanns inte med under hösten 2022. När vi nu till nyårsafton skrev vår årliga tradition, en lista på saker vi önskar uppleva eller göra under kommande år skrev Milton en punkt: Ha filmmys i punschverandan. Resten av familjen skrev under på den punkten, vi längtar efter att få flytta in en soffgrupp och mysa där tillsammans med popcorn, en film och sömntrötta barn i knät. Så min och Jacks prioriterade punkt under 2023 blir att fixa taket på punschen. Jag tänker därför att det blir en fortsättning på detta inlägg, med bilder och beskrivning på insidan av bygget, när det står helt färdigt.

Jul · Okategoriserade · Vardagsminnen

En dutt till vinst och schackmatt – julen 2022

Så har julen 2022 passerat och vi har skapat nya minnen.

Uppesittarkvällen, kvällen innan julafton har blivit en del av hela traditionen. Vi plockar fram skumtomtar, pepparkakor, choklad, popcorn och annat sockersött. Tänder levande ljus och julgranen, sen duttar vi. Barnen älskar det, vi älskar det. Inga miljoner rikare, men Milton duttade fram hela 100kr i vinst, lilla turgubben.

Sen var den äntligen här, julaftonsmorgon. Barnen rusade upp till julstrumporna och slet upp paketen i sängen så vi fick plocka julpapper bland kuddarna flera dagar efteråt. Efter paketöppning åt vi långfrukost framför allra sista avsnittet av julkalendern.

Medans Jack och Minelle sen tog en liten julaftonspromenad med Love så färdigställde jag och Milton hans julklapp till lillasyster. Han hade själv bestämt sig för att måla ett hjärta, klippa ut i tyg och sy en liten påse/väska av det. Så gulligt att man spricker.

Efter lite piff och val av julkostym var det dags för årets familjefoto vid växthuset. Barnen måste hört min önskan till tomten, det där med snälla barn, hihi, för utan protester trots kyliga minusgrader så fick vi en genuin och mysig bild på oss alla. Love däremot, ja, inget stoppar honom från att äta snö.

Sen var det dags för julfirande och födelsedagskalas (min mammas födelsedag!) hos mormor och morfar, alltså mina föräldrar och gammelmorfar. Med kalle och hans vänner, glöggfika, julbord och en riktig julidyll. Deras hem är som gjort för att fira jul i.

Ska vi plocka av HEEEELA bordet innan vi ska öppna klapparna?

Den lååååånga väntan på tomten och klappar.

Alla var med och öppnade klappar. Det där med att slita upp paketen var något som frallan Lexi också hade övat väl på.

Medans andra var lite mer försiktiga i sitt öppnande.

Julafton i en bild. Nöjda barn på golvet, med en hög av nya julklappar att utforska.

Mini-ingenjören Milton nöjdare än nöjdast. Legobygget var igång och fokuset var ett faktum.

Första julen med vår alldeles egna, finaste julehund, Love. Tror han ger det fem av fem, så länge den där rödklädda med långt skägg håller sig på avstånd, ouhf, han var läskig han.

En som ivrigt väntade på tomten, och den andra glatt ovetandes om vem barnen höll span efter. Minelle satt länge och väl nöjd och spelade schack med sin mormor, som att hon aldrig gjort annat.

Schackmatt, mormor.

Efter timmars legobyggande och sjungande i sprillans ny mikrofon pulsade vi sen hemåt i snön. Tur vi bor nästgårds när julklappssäcken hemåt var tyngre än när vi kom. Väl hemma somnade barnen gott i knät, i soffan och till avsnittet med julefirande hos ”Svensson, Svensson” en sann klassiker. Dagen därpå laddade vi om för julafton nummer två hos farmor och farfar, med kusinerna.

Tack julen 2022, du blev ett riktigt fint barndomsminne att sätta bo i mina barn. Nu njuter vi av jullov och sista dagarna av året 2022.

Jul · Okategoriserade

Nissebo och bra valla

Inlägget innehåller reklamlänk

Jag vill pausa tiden, njuta lite extra över julens magi och vad den gör med barnen i den åldern de befinner sig i nu. Den perfekta julmagi-åldern, 7 och 4 år. Jag älskar hur de liksom aldrig ens tänkt någon annan tanke än att faktiskt Nissen springer runt här hemma på nätterna och gör lite bus, eller att tomten faktiskt gjort de där stora fotspåren som synt till på verandan.

Det är väl självklart.

Och oj vad vår frys är full i små gullelappar där det står både önskningar och fina teckningar som Milton önskar att Nissen tar med sig och visar tomten och hans järngäng i verkstan, för det har han hört, att man via frysen kan skicka direkt till Nordpolen.

Och allt som är miniatyr tillhör Nissen, t.om skidorna som mamma gjort, det är klart att han använder de också på alla de vakna nätternas påhitt. Var och varannan dag följer småpyssel hem från förskola och skola, små glasspinnetomtar, frigolitänglar med bomullshår, glittriga pappersgranar och paljettklädda teckningar. Endel undangömda bakom ryggen, för att snabbt smusslas in för att så omsorgsfullt slås in av små händer, med snudd på ett överflöd av tejp och massor av fina snören och en lapp med den allra gulligaste krokiga handstil:

God jul mamma & pappa, önskar Milton

Nu förstår jag när man hört talas som att det där jul-pirret man hade som barn, återkommer när man själv får barn. Jag älskar julmagi och vad den gör med mina barn.

Miniskidorna till fler eventuella Nisse-åkare finns att köpa här.

DIY · Jul · Okategoriserade · Pyssel / DIY

Strumpor för de stora julklapparna

Förra året sydde jag en varsin julstrumpa till barnen, i oktober. Tidigt förberedd för de stora julklapparna som kanske trillar ner på julaftonsmorgon. I år tänkte jag utöka den ”lilla” strumpsamlingen med XL-sockor till resterande familjemedlemmar. Så jag började med det tredje, lite hårigare barnet…

Vår lilla vovsing Love såklart! Jag målade upp en egen liten form till honom, ett hundben. Om det är just hundben som kommer att få ta plats i det återstår och se, men nu finns det iallafall plats för mängder av de, eller ett dussintals nya bollar kanske?

Namnen har jag broderat med stjälkstygn. Så nu återstår bara två megastumpor till mor och far i huset, vi får väl se om de hinns med innan denna julen, annars får vi låna ett par raggsockor och satsa på nästa.

Jul · Okategoriserade

Sådär meningslöst och precis det man behöver

Julen kan upplevas stressig, en ”att göra lista” som ska betas av. Jag försöker att hålla den listan kort. Ett tips är ju att faktiskt tjuvstarta redan i november, plocka fram lite pynt då och då, dag för dag, för att bara hinna njuta av det i december. Och använda december mer till umgänge och de sysslor man faktiskt vill prioritera.

Och att ha ett mindset att det som hinns det hinns, och det som inte hinns – det försöker man hinna nästan år, när julen kommer igen.

En sak som varje jul finns med på min ”att göra lista”…. Eller nej… vet ni vad? låt oss kalla det önskelista istället? Saker jag önskar hinna med innan jul, en av de saker är att lacka sigill på paketen. Något jag inte tagit mig tid till de senaste jularna, men tänk att i år blev det av.

Älskar dessa, egentligen helt meningslösa, men ack så mysiga detaljerna. Barnen var otroligt intresserade av det lilla påhittet även de. De fick inte själva lacka såklart, är rädd att de skulle stämplas fingrar hejvilt, men de fick vara med och välja motiv på sigillstämpel.

Det stora paketet ska få en kungakrona och det lilla en snöflinga.

Ett otroligt rogivande och mysigt julstök må jag ändå säga, precis lagom.

Jul · Okategoriserade · Vardagsminnen

Att stilla längtan och ivret en smula

Är det något jag älskar så är det presenter. Både att få och ge. Juletider är ett perfekt tillfälle att lyfta just det intresset, visst? Vilken tur jag har som har fyra raringar som gärna ställer upp på uppdraget att skämmas bort lite extra, här hemma.

Hunden ingår såklart i den gullekvartetten. Ett paket varje advent. Det har dessutom visat sig att han älskar paket, visst är han väl som klippt och skuren i denna familj, vår lilla adoptivhund? Vart ändå lite nervös över att låta de hänga i perfekt knycka-paket-höjd för en hund (speciellt eftersom några av de luktar väldigt gott och ätbart..), men han har faktiskt inte rört de alls, tills jag säger:

Ska vi öppna ett paket Love?

Då skuttar han fram och börjar nosa bland alternativen.

Min kära man har såklart också en alldeles egen adventskalender även han såklart. Inte knyckt en enda han heller, haha. Mer är de advent som passerat hittills då.

Men barnen då? De har lyxvarianten. Ett paket varje dag under hela december, fram till julafton.

Jag och min bror hade en sådan under vår uppväxt och det är faktiskt min gamla broderade kalender som nu mina barns paket hänger i, hur häftigt? Den broderade kalender har min mormor gjort. Ett konstverk i sig verkligen.

Varma och bubbliga minnen som väcks när jag ser den där korsstygnsbroderade tomten, hur vi smög upp tidigt på morgonen för att leta reda på dagens siffra och slita upp det lilla paketet. Innehållet ofta ganska oviktigt, bara känslan att få ett litet paket, varje dag, stillade liksom längan och ivret inför julafton en smula.

Nu upplever mina barn samma varma och mysiga känsla. Den är succé, det vill jag lova. Alla timmar jag la på att hitta passande presenter, som inte fått kosta för mycket, inte fått vara för olika men inte lika, halvt omöjliga att slå in trots fler hundratals meter tejp osv osv. Värt det, varje sekund.

Kök · Okategoriserade · Renovering · Villa Gråbo

Efter regn kommer…. hemtrevnad

Titta, de där regntrista höstdagarna jag skulle ägna åt att måla resulterade i ett grönt kök och betydligt mycket mer hemtrevnad än innan om ni frågar mig. Det är ju något med färg, som gör att saker ser lite mer genomarbetat, personligt och mysigt ut, tycker jag. Och att just grön är en av favoriterna vet vi ju sen innan.

Före och Efter

Vi hade kvar tapet av vitsippeängen som vi klädde väggarna med i vardagsrummet förra hösten. Färgerna stämde så fint överens med köket och vi är ju så ofantligt nöjda med vardagsrummet efter att vi renoverade där, så vi bestämde oss för att smacka upp resten av vitsipporna även i köket. Tyckte det blev fint att rummen som gränsar till varandra fick en slags samhörighet fast det också är helt separata rum.

Jul · Okategoriserade

Låt oss dyka ner i det tomteröda

Jag har fått mig en alldeles egen nisse. För är det någon som är tokigare i jul än mig så är det min alldeles egna son. Tomteluvan på huvudkudden än hans, som han somnade med kvällen innan. Låg så himla gulligt kvar på morgonen därpå när jag skulle bädda, att den var tvungen att förevigas med en bild. Min egna lilla lillnisse, vill andas jul dygnet runt, allra helst från tidig oktober om han fick välja. Syrran verkar helt klart gå i samma fotspår även hon.

När jag smög (okej, mer släpade för att vara realistiskt beskrivande) fram vår julelåda, så var båda barnen snabba med att dyka ner och gotta sig bland tomteröda vimplar, udda ljusstakar och någon enögd tomte som tappat det andra ögat under vistelsen på vinden.

I år ska jag nog hålla ner på småplocket lite. Inte ha sån ”plottrig” jul

-Sa jag till Jack kvällen innan, när vi pratade om att kicka igång julen här hemma

Klipp till mina små nissar som går lös på julelådan och samtidigt som de nynnar på julsånger strösslar ut tomtar och pynt. Det blir visst en plottrig jul i år. Har man små juletokiga barn så får det bli så. Och det är ju trots allt väldigt mysig med tomtar och granar i varje vrå.