En sommar har passerat. Har jag plockat nog många buketter? Njutit nog mycket av kvällsbad och sena grillkvällar? Svaret är kanske alltid nej, man får liksom aldrig nog. Och det känns liksom alltid lite vemodigt när morgondimman plötsligt täcker ängarna på vägen till skolan och förskolan, igen. Just det, sommaren har faktiskt ett slut. Fast oj, vilken härlig sommar vi haft. så många nya minnen vi skapat.
Fast vi går också in i denna hösten med en familjemedlem mindre. Vår mjuka lilla vän som fick somna in efter 14år. Clara. Barnen fick känna på sorg på riktigt, en kväll i början på augusti. En sorg som slutade i mängder med tårar, tårar tills båda barnen tillslut somnade i mammas och pappas famn den kvällen.
Jag tror att Clara sover och äter på molnen, de smakar ägg och socker. Eller sockervadd.
Funderingar från Minelle, en morgon påväg till förskolan.
Över en månad har gått och många frågor kommer fortfarande. Inte alla så lätta att hitta svar på. Men att ha Claras egna lilla viloplats på gården är så fint. Häromdagen fick hon en liten dekoration som barnen själva ville köpa på affären.
Och visst blir det väl väldigt tomt när man inte längre har en tasskompis som hoppar upp i knät när vi sitter i soffan och ser på TV, som kryper tätt intill barnen när de är sjuka, eller som väntar på trappen när man kommer hem. Har vi tur så kanske vi får chansen att lära känna en ny tasskompis snart igen.
Villa Gråbo 