Välkommen maj. Efterlängtad, hoppfull och aningen spännande. Valborg igår fick snabbt ändrade planer eftersom minstingen i familjen fick hög feber och sov hela långa dagen.
På kvällen tände vi istället ljus, myste i biorummet på övervåningen och plöjde många avsnitt av nya favoritserien ”drömslottet”.
Otroligt inspirerande serie, även om vår egna dröm inte är ett renoveringsprojekt i form av slott på 48 rum i Frankrike, men kreativa människor med stora drömmar och som vågar kasta sig ut och följa drömmarna oavsett vad andra tycker, är alltid inspirerande.
En extra dag ledig på helgen dessutom, vilket har varit riktigt skönt och att majs allra första dag bjöd på oväder gav då ett ypperligt tillfälle att göra sig av med en del av dammråttorna här hemma. Nystädat och redo för värme och vår. De färska blommorna på bordet räddade jag och Minelle från ovädret igår. Sipporna från gården.
Det är snart exakt 9 år sedan vi flyttade in i Villa Gråbo och då fanns inga vitsippor på gården. Jag visste att jag i framtiden ville ha tidiga vårtecken att leta efter på gården, tillsammans med mina framtida barn gå skattjakt efter de tidiga blommorna i gömmorna, bland torkade löv och gräs. Jag grävde då upp ett gäng från mina föräldrars äng av vitsippor och bäddade ner i jorden strax intill vår häck.
… igår, 9 år senare, plockade jag en hel bukett tillsammans med min dotter. Tänk vad häftigt ändå. Att gården gett oss så mycket under dessa 9 år. Något som verkar så simpelt som en liten bukett trädgårdsblommor, men som är så mycket mer.
Villa Gråbo 