Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.
Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…
Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!
Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.
Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…
Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….
De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..
…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!
Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.
Så glad i vårt gröna växthus!
Villa Gråbo 