Trädgården är varmblodig i slutet av september

Är trädgårdsintresset genetiskt eller är det bara ett intresse som kommer med åldern tro? Hur som helst, att från några små fjuttiga frön få trädgårdsbuketter ända in i oktober och gurkan kirrad till tacosen varje fredag i flera månader framöver är något som verkligen passar min livstil, gammal som ung, ärvda grönskande fingrar eller ej.

Vissa skördade blommor och andra var mer intresserad av att dricka vatten både ur dammen och vattenkannorna, men gott sällskap i vart fall ♡

I slutet av augusti och september är trädgården som mest trollsk. Det där lummiga, mysiga. Gräskanten runt dammen har växt sig lång, yvig och lagt sig vilande över stenkanten. Blommorna är långa och Dahliorna buskiga. Ur de små växthuset slingrar sig gurkplantan ut från den gläntande dörren. I det andra har tomatplantan växt sig stor att tomaterna trycker mot det fuktiga spröjsade glaset.

Och de där magiska skatterna som dyker upp. Blommande rosenskära, de hade jag minsann inte sått där, men ack så välkomna. Bladen på träd och buskar börjar skifta i både eldrött, orange och gult. Trädgården är varmblodig och kanske vackrare än någonsin.

Vi utökar Ros(ö)familjen

Rosor må nog vara den kändaste sortens blomma, skulle jag tro va. Av en helt förklarlig anledning. De ses oftast som romantiska, vackra och eleganta. Inte konstigt att de fått bli fler och fler här hemma på vår gård.

Löjligt nöjd är jag med idén om att skapa ett skuggande rostak till hönsen. Ibland är det många faktorer som spelar in för att idéerna man har faktiskt ska bli lika bra som i tanken. I detta fall moder jord, den faktorer som man oftast inte har så mycket att säga till om. Men titta så bra det faktiskt blev.

Tänker tillbaka på det provisoriska taket i form av ett solblekt parasoll, som vi hade den heta sommaren 2018, när vi precis blivit hönsägare. Jag föredrar helt klart grönskande tak, om jag säger så.

Senaste tillskottet i ros(ö)familjen är denna ljuva New dawn, som vi planterade i slutet av sommaren 2021. Sakta men säkert börjar den också känna sig som hemma och bli mindre blygsam, för nu blommar den också minsann. Nästa sommar hoppas jag kunna ta en kaffekopp bredvid en ljusrosa rosblommande snickerbosvägg. Bara den vågar ta för sig lite mer.

Påsklilja kommer med sol och trygghet

Dags för gula klockor som ger hopp om våren och varmare tider i sikte. Påsk. För min del känns det verkligen så, påskliljor är ett tecken på våren och ett startskott för säsong trädgård. Påskris tar mig direkt tillbaka till barndom, traditioner och trygghet. Hur man tillbringade timmar med kritorna för att samla på sig nog med påskbrev för att kunna fylla korgen med godis.

Påsken ligger alltid i den tiden på året då allt börjar vakna till liv. Att börjar bli härligt. Snön töar sakta bort, takdropp och värmande sol, längre dagar som blir ljusare och ljusare. Krafsar man undan de bruna löven som föll ner i rabatten i höstas så kan man hitta både påskliljor och krokusar som armbågar sig upp, för att ta del av de där allra första, värmande solstrålarna.

Jag vill ha den där färgklicken även inne. Blandat på detta vis med påskfjädrar från våra alldeles egna fjädervänner i hönsgården. För det där härligt gula och hela känslan som påskliljor för med sig är både uppiggande, tryggt och vackert. Tänk att en växt kan väcka så mycket känslor.

Redo för gôtt och grönt med fröpärm

Nu börjar det klia i fingrarna. Den nästan bortglömda solen som nu äntligen varit bjussig de senaste dagarna gör en påmind om vad som är kring hörnet. ODLINGSSÄSONG!

Förra året gjorde jag mig en fröpärm. Jag letade fram en pärm här hemma och köpte mig plastfickor med fack, för att få en tydlig översikt och för att ha alla samlade på ett och samma ställe.

Man kan välja att dela upp det efter månader, när man tänkt så de olika fröerna, eller i kategorier.

Jag har delat in mina i kategorierna ”ätbart” och ”blommor”.

Idag har jag och Minelle tillbringat stor del av VAB-dagen med en varsin pensel i handen, då passade jag på att piffa fröpärmen lite.

På pärmens insida har jag satt ett papper med en översikt av alla fröer jag har i pärmen, så smidigt att kunna titta på när man ska göra beställning på nya.

Plastfickorna köpte jag här!

Bortglömd överraskning

Egentligen på jakt efter något helt annat sprang jag på den lilla korgen i ett av köksskåpen. Full av totalt bortglömda, torkade vallmokapslar. Vilken skatt! Mycket bråte resulterar i skattjakt, i mitt egna hem!

Jag har ju redan beställt ett gäng vallmofrön inför odlingssäsong 2021, men har ju planerat att slå blomrekord (hallå, jag har ju ett helt växthus att fylla upp nu!) här på Gråbo nu i sommar, så fler frön var välkomna! Och vallmo, det är alltid en fröjd!

Jag kikade tillbaka i arkivet (så bra att ha en blogg att kunna bläddra tillbaka i) och tror att dessa är från sommaren 2019, när Minelle plockade med de små prinskroneliknande vallmokapslarna.

Jag försökte med en googling för att få svar på om de hunnit bli för gamla för att sås om, men fick bara svar på att de går att äta om de inte är mer än ett par månader gamla. Näe, inte riktigt det jag sökte svar på, så jag får väl helt enkelt stoppa ner de i jord till våren för att få svar.

Milton hjälpte mig att slå hål på kapslarna, så samlade vi alla frön i en liten genomskinlig skål, mitt på köksbänken. Kanske blir de lite mindre bortglömda där, när det väl är säsong.

Detta är väl återbruk utan dess like? Att från en liten blomma kunna få hundratals nya! Kanske ska gräva iordning och gör en helt ny blomsterbädd precis bredvid växthuset, en egen liten vallmobädd… Vi hoppas på riktig vallmolycka längre fram i sommar!

Laxrosa och sammetsröda

 

 

 

Kan det vara så att bröllopsdags-buketten blir vackrare och vackrare för varje nytt år man firar? Jag tror nästan det. För när Jack kom hem från jobbet idag så mötte han mig på verandan med detta ljuva  fång av favoriter. 

 

 

 

 

 

 Vi firar tre år som Herr & Fru idag. Och visst är det väl häftigt, att efter snart 14 år tillsammans så är han fortfarande den finaste jag sett, både till utseende och insida. Och ja, även den mest knasiga. Det är nog den allra bästa kombinationen i ett kärleksförhållande. Fin och en gnutta knas.

 

Ni vet, den klyshiga men ack så sanna ”populär-skärbräde-tavlan-i-köket: recept på kärlek, 1 dl skratt, 3 matskedar humor, 2 teskedar bla bla…” Bara det att jag tror att varje förhållande har sitt egna recept, sin egna skärbräda. Vi har lyckats blanda ihop en otroligt lyckad smet, well done honey! (vet att du läser detta 😉

 

 

 

 

Titta en gång på denna färgkombon! Se på de laxrosa rosorna tillsammans med de sammetsröda, iiiiih så vackra! Och de smygande pionerna sakta på ingång, wow. Tjejerna på Filipstads blomsterhandel är så duktiga på att binda buketter. Denna toppade verkligen allesammans från de 14åren ♡

 

Inomhus blommar pionerna

 

Utomhus har inte våren riktigt kommit ännu, tyvärr, för åh vad jag längtar efter sol, torr asfalt, grillat, altanmys… Jag försöker verkligen att njuta i nuet som mammaledig, vill ju helst stoppa tiden och bara leva här och nu, men nu när det är lite blask och trist ute så kan jag inte låta bli att längta, bara liiiite längre fram, till härligare väder.

 

Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8

 

Men… i vårt vardagsrum blommar iallafall pionerna minsann. Lite blommor får en ju alltid lite piggare, även om de inte alltid är äkta vara. Jag älskar rosgirlangerna (som ni bl.a kan se här & här) så dessa piongirlanger kommer nog också få sin plats i olika rum här hemma. 

 

Rosgirlangern & piongirlangerna kan ni köpa här.