Latin och tillgjort skavda kanter är ett no no här hemma

Att vara nördig är när det kommer ner till detaljnivå, visst är det väl så? För är det något jag skulle kalla mig själv aningen nördig i så är det när det kommer till inredning, hemmet och dess detaljer. Att diskborsten ska vara i trä, att de färglada tandborstarna ska ligga i lådan för att inte sticka i ögonen med sina skrikiga färger, att man lika gärna kan ha en snygg korg i rotting till alla vantar, istället för en ful i plast. Och att inredning helst inte ska innehålla latin i snirklig skrivstil…

Jag har alltid gillat mitt stora R. Mycket på grund av att jag fick det av mina föräldrar för 100 år sedan på julafton, och mamma sa:

”Vi köpte ett R, för vi tyckte att det passade hemma hos er eftersom vi tänkte att i framtiden kommer ni båda bära ett efternamn på R…”

Det tyckte jag var så fint. Den fick ett starkt symboliskt värde. Att de redan då hade räknat med att jag skulle bli en Rosö-ing i framtiden. Så blev det ju och vårt R har hängt med i flytt och prytt alla våra hem sen dess. Men så har ju stilen ändrats med åren och den har känts lite för ”shabby chic” för vårt hem senaste åren. Lantin och tillgjort skavda kanter kan vara det som kännetecknar shabby chic alla mest, om ni frågar mig. Och sen hela shabby chic-trenden för x antal år sedan, så har jag tyckt att det känns opersonligt och lite tråkigt, med shabby chic.

Jag tänkte plocka fram penseln och måla om, men så ramlade det en bit tapet över mig när jag var och rotade efter något i källarn. Hmm, visst vore det väl snyggt om…..? Men JA, såklart, liljekonvaljerna ska få klä om vårt R! Så igår kväll fick jag experthjälp av min alldeles egna älskade minipysslerska, aka. dottern Minelle. Hon höll hårt tag om den rullande biten liljekonvalj, skickade över både sax, lim och såg till att pennan följde R:ets form noggrant hela vägen runt. Sen fick jag en hel svenskalektion på köpet dessutom:

R som i Rosö, R som i Röd, R som Rumpa, R som i rimma…

När vi pressat fast liljekonvaljerna hårt med lim, vände vi sakta R:et om för att spännande få se slutresultatet….

”Åh men mamma, det blev ju jättefint med Rosöblommor!”

…Kan bara instämma. kul grej att enkelt ändra om en inredningsdetalj. Återbruka den på nytt, med en helt annan look än innan och med sånt vi hade hemma.

När det kommer till socker, då ska ni se att det är jag som tar täten…

Ser ni hörnet på soffan där? Det är mitt, Jack och Loves favorithörn, vi armbågas varje kväll ungefär runt 21-tiden, för att få just den platsen, allra längst in i hörnet. Barnen har än så länge inte riktigt förstått vilken fantastisk plätt det är, så de tar lika glatt en plats upp o ner på golvet eller ibland tar de sig t.om. friheten att sitta på bordet. Vart ni vill, bara inte hörnan (skämt o sido).

Men varje vecka, på fredags och lördagskvällarna blivit man påmind om det stora bekymret med just den platsen. När popcornen, chokladen, Cola zeron och djungelvrålen plockas fram så sitter man plötsligt alldeles för långt från soffbordet. Aaaaalldeles för långt och alldeles för beige soffa för att ha det stående i soffan. Och vem orkar göra sig besväret att träna magmusklerna och samtidigt lämna sin uppvärmda plats varje gång man vill kasta in ett nytt popcorn i munnen? nä, ni ser då inte mig göra det iallafall (skämt o sido igen, med en viss sanning…)

Med det världsstora bekymret föddes idén ”snackshyllan” som nu fått ta plats i hörnet. Den blev inte bara oerhört praktiskt, utan även makalöst läcker, i sina frästa kanter och kurviga konsoler, visst?

När det kommer till min kärlek för popcorn och choklad så kan jag titulera mig som världsmästare på problemlösning

Praktiskt och snyggt är helt klart bland topp tre i enastående kombinationer.

Kostade oss dessutom 0:- eftersom Jack fräste till en snygg kant på en överbliven planka och jag målade om konsolerna som blev över från vårt hyllbygge i sovrummet. Och färgen, även den ”överbliven” från vår köksrenovering.

Så ja, nu vässas armbågarna ytterligare, favoritplatsen 2.0 har aldrig varit mer eftertraktad, haha.

Strumpor för de stora julklapparna

Förra året sydde jag en varsin julstrumpa till barnen, i oktober. Tidigt förberedd för de stora julklapparna som kanske trillar ner på julaftonsmorgon. I år tänkte jag utöka den ”lilla” strumpsamlingen med XL-sockor till resterande familjemedlemmar. Så jag började med det tredje, lite hårigare barnet…

Vår lilla vovsing Love såklart! Jag målade upp en egen liten form till honom, ett hundben. Om det är just hundben som kommer att få ta plats i det återstår och se, men nu finns det iallafall plats för mängder av de, eller ett dussintals nya bollar kanske?

Namnen har jag broderat med stjälkstygn. Så nu återstår bara två megastumpor till mor och far i huset, vi får väl se om de hinns med innan denna julen, annars får vi låna ett par raggsockor och satsa på nästa.

En gång för alla, grönt är skönt.

Jag vet, jag sa ju att jag skulle måla köket en gråtrist blaskiga i januari. Men november blev allt för mörk, trist och tråkig. Den där färgburken med linoljefärg stod ju ändå där och väntade och jag tänkte att om jag vill ha ett extra mysigt kök till jul så är det ju isåfall nu jag bör sätta fart. Nu, så jag i lugn och ro kan julpynta och bara njuta, hela december lång. Med ett grönt kök. Såhär i efterhand tänker man:

Varför väntade vi så länge?

Nejmen alltså titta på köket! Titta så opersonlig och tråkigt vi levde i det vita? Så många års velande och betänketid och så känns det så självklart när det nu står där i grön kostym. Ser ni hur fint lillfönstret på skafferiet kom fram nu? Det är helt klart mer oss nu och sådär hemtrevligt ombonat torparkök som vi önskar här hemma. Den beiga på pärlsponten ovanför diskbänken harmoniera sådär helt lyckligt skuttande bra tillsammans med den ljuva gröna.

Nu ska jag inte bli allt för skrytig, för det är faktiskt fortfarande två skåpluckor som ska upp på andra sidan av köket. De ligger i skrivande stund på tork. För enkelt har det inte varit, det där med linoljefärg. Med tre dygns torktid på varje lager har mitt otåliga jag verkligen fått tygla mig. Men färgen i övrig är ljuvlig. Jag lovar en helhetsbild när hela köket är helt färdigt.

Hur vi byggde en guldfiskdamm i trädgården

Det hela började med en liten solcellsdriven fontän som barnen fick av sin farmor och farfar. Det fick liksom bli startskottet för det där dammbygget som vi länge grunnat på. Allra första sommarlovsdagen satt jag där på en av de vita stolarna och tittade på hur barnen lekte med en hink vatten och fontänen som stänkte vatten åt alla håll och konstaterade att hinken var alldeles för liten.

Klick! En bro beställdes och bygget var igång.

När bron levererades så började vi placera ut sten, för att känna av hur stor vi ville att dammen skulle bli och vilken form som skulle göra sig fin där.

Vi ville att dammen skulle synas både från insidan av växthuset (vi har en liten fikaplats även där inne) och såklart framför det lilla cafésetet utanför växthuset, för att kunna sitta där och njuta av lite porlande vatten.

Nu var det bara att hugga tag i en varsin spade och gräva!

Vi grävde, mätte med tumstock, grävde, mätte… Vi köpte en tjock gummiduk (som egentligen används till tak. Det finns många varianter av dammdukar om man googlar runt) och provade att lägga i den i hålet efter att vi grävt en bit ned, då tyckte vi att det blev lite tydligare hur grund/djup den kändes och vi kände då att vi ville gräva ytterligare lite djupare. Hugga tag i spaden igen!

När vi fått det djup vi önskade så lade vi i duken och fyllde i några centimeters djupt vatten för att få lite tyngd, då var det lättare att trycka och jämna ut ojämnheterna i botten av duken. När duken var på plats fyllde vi på mer vatten. Sen klippte jag bort spill i kanterna men behöll ca 20cm överflödig duk hela vägen runt om.

Varma byggdagar kräver svalkande fotbad

För att få duken att ligga extra still och dessutom få en snygg kant (dölja den), så lade vi på lite större stenar hela vägen runt dammen, på dukens kanter. Vi fortsatte sen att lägga så mycket sten vi kunde kring både kanter och i botten, för att dölja duken och för att det blev riktigt fint med stenar i olika storlekar och färger.

Sen kom den stora dagen, vi skulle åka till fiskaffären för att köpa nya hyresgäster till dammen! Slöjstjärt (en typ av guldfisk) heter sorten och de skulle vara perfekta att ha i damm (vi rådfrågade personalen). Man vänjer in de i vattnet genom att lägga ner påsen ( som de fraktades från affären i) i dammen, sen efter en stund börjar man successivt fylla på med det vattnet man har i dammen, ner i påsen, för att vänja in de i klimatet, innan man släpper ut de helt och hållet i dammen. Rådfråga personalen på plats för exakta instruktioner, om ni planerar att köpa fiskar.

De heter Lasse, Maja, Markus & Martinus. Döpta efter mästerdetektiver och sångfåglar, ni vet.

Vi kommer att ta in våra fiskar i akvarium under vintern, då vi valde att inte gräva vår damm så djup (ska man övervintra fisk får det inte bottenfrysa). Vi var lite oroliga över vår katt, men hon har varit fram och kikat på fiskarna och sen inte brytt sig om de överhuvudtaget, så vi hoppas verkligen att det fortsätter så.

Det blev så otroligt mysigt. Att en liten plätt med vatten kunde göra sån stor skillnad på hela trädgården. Otroligt rofyllt att sätta sig hos fiskarna och bara titta på de, samtidigt som man hör lite porlande vatten från fontänen.

Några blommor har jag planterat kring dammen och fler ska det bli. Gärna lite som kommer att klättra i bron och något som hänger över både stenkant och vattnet lite.

Vår damm är ca 40-45 cm djup. Vi hade både djur och barn i åtanke när vi skulle bygga damm. Barnen älskar dammen, traskar runt på bron och kollar till fiskarna flera gånger om dagen. De får dock aldrig vara själva där, trots att den är grund, vatten är alltid vatten.

Sen kommer näcken på besök ibland. Haha, den galningen. Barnen såg först inte vem denna ”Näcken” var på bild och var väldigt fascinerande över att jag lyckats fånga honom på bild.

Om fiskarna var i dammen även de när bilden togs? Japp! Om de var nyfikna på ”Näcken” Japp! Men jag lovar, varken djur eller människor kom till skada under photoshooten, haha!

Lekfull koja, som även funkar för snarkningar

Barnens gemensamma rum på nedervåningen. En mjuk oas. Jag gillar verkligen hur det förvandlats genom åren till att nu, landa i någon slags harmoniskt och mjukt intryck. Mjukt och varmt åt fötterna, med en säng som funkar både för snarkar och som koja.

Samma vy, fast för 6…7 år sedan! Då var det lille lille Miltons rum. Gillade verkligen det också, men hemmet följer liksom med livet och dess utveckling. Så bebisrummet i himmelblått har nu trollats fram till ett mjukt syskonrum med plats för både lek och en god natts sömn.

Jaja, säga vad man vill om insta-vänliga-beiga barnrum, men barnen fyller det med både färgglada leksaker och färgstarka fantasier.

Tro mig, såhär städat är det nästan aldrig, bara en dag som denna, när barnen var på förskolan och skolan.

Samma hörn, olika sängar. Jag kom aldrig överens med den blåa väggen. Det var absolut ett nybörjarmisstag att lita på den där lilla fyrkanten i en färgbroschyr, den höll inte alls det den lovade. Men idag, säng från golv till tak, så mycket bättre.

Idag, för exakt ett år sedan. Mitt i sängbygget. Mitt i livet. Mitt i en sjukskrivning. Med en färgburk på en duschpall. Så nyss men ändå så längesedan. Den där duschpallen idag ett minne blott. Mannen friskare än någonsin. Sängen så uppskattad. Rummet likaså. Barn nöjda. Föräldrar nöjda.

Kom, låt oss kika in!

Nej, vi brukar vanligtvis inte ha ett skåp på bordet, det skulle vara lite osmidigt. Men när man ska pilla med köksstolar på 7 cm och svängborrar på 2, ja då lär man ha en stadig plats att vara på, med bra ljus och då kan just bordet vara en bra idé.

Så, vad gör jag då med miniborrar och ministolar? Jag gör en liten makover av det fina skåpet jag fått av min morfar, som han snickrat ihop helt själv. Vi är ju inte direkt några stora vindrickare här hemma så jag bestämde mig för att göra något roligt med facken.

Jag har börjat gestalta kända filmscener i miniformat, alltså med miniatyrgrejer. Tanken är att skåpet ska få sitta i vårt blivande bio-rum och eventuellt med lite belysning i.

Minelle älskar detta projekt, hon frågar nästan varje dag om jag är färdig så Pippi och Emil kan flytta in

Kom, låt oss kika lite närmre på vad som finns i skåpet….

Jag har påbörjat några fack – här har vi Pippi Långstrump, när hon bakar pepparkakor på hela köksgolvet. Så tanken är att jag ska göra mängder av mini-pepparkakor i lera, som ska spridas ut på golvet.

Det andra facket är Emil i Lönnebergas ”snickerboa” där det både finns täljda gubbar och stubbar att tänka över sina hyss på.

Även Pippis karamellbutik är under uppbyggnad, som ni kan se på bilderna lite längre upp.

Frågan är nu bara vad för scener jag ska gestalta i de övriga två facken? Jag hade en minisax i mitt gamla dockskåp (dom Minelle nu ärvt) och fick idén att eventuellt göra Lotta på Bråkmakargatan när hon klipper sönder sin stickiga tröja.

Vi får väl se, vilka som får flytta in.

Redo för gôtt och grönt med fröpärm

Nu börjar det klia i fingrarna. Den nästan bortglömda solen som nu äntligen varit bjussig de senaste dagarna gör en påmind om vad som är kring hörnet. ODLINGSSÄSONG!

Förra året gjorde jag mig en fröpärm. Jag letade fram en pärm här hemma och köpte mig plastfickor med fack, för att få en tydlig översikt och för att ha alla samlade på ett och samma ställe.

Man kan välja att dela upp det efter månader, när man tänkt så de olika fröerna, eller i kategorier.

Jag har delat in mina i kategorierna ”ätbart” och ”blommor”.

Idag har jag och Minelle tillbringat stor del av VAB-dagen med en varsin pensel i handen, då passade jag på att piffa fröpärmen lite.

På pärmens insida har jag satt ett papper med en översikt av alla fröer jag har i pärmen, så smidigt att kunna titta på när man ska göra beställning på nya.

Plastfickorna köpte jag här!

Platsbyggt gammaldags skafferi – med potatis!

Nu har jag äntligen samlat ihop lite bilder från kökets makeover i höstas. Vi blev ju inte bara med ny köksfläkt (stans snyggaste) utan byggde även vårt efterlängtade platsbyggda skafferi, självklart i gammaldags stil.

Först fick vi rensa det skafferi som stod där innan (bild längre ner i inlägget). Vi tog bort ett högt skåp och ett lägre för att få hörnet helt tomt. Tidigare hade vi en köksfläkt som satt fast i kryddhyllan ovanför spisen, den rök den med. Sen blev vi visst utan köksfläkt i nästan en vecka.

Man kan tänka sig att den veckan innebar sallad, men icke! Varför inte steka hamburgare? Pannkakor och fiskpinnar? Ett perfekt tillfälle utan fläkt, tyckte min man. Matoset låg som dimman på en fuktig äng en septembermorgon här hemma.

När vi hittat ut från dimman efter en veckas matos så kom äntligen leveransen av köksfläkten. Som ett smycke i sig i köket. Älskar stängerna på sidan.

Sen började bygget av skafferiet, eller ja, nästan. Först klädde vi väggarna (som skulle bli skafferiets bakre vägg) med pärlspont och lade trägolv på den plätt där tidigare stått skåp, SEN började bygget! Många sena kvällar när barnen lagt sig drog vi fram såg och spik. Stommen växte fram, fönster kom på plats, väggar kläddes in, lister mättes och kom på plats.

Sen var det dags för hyllor! Träkonsoler och trähyllor (av de överblivna golvplanken). När vi var på julmarknad i Nora fann jag hyllbård i spets på deras byggnadsvårdsbutik, blev perfekt!

Äntligen fick de makaronfyllda glasburkarna komma till sin rätt.

Denna vinkeln är så viktig och fönstret såklart. Utan de skulle det nog kännas mer som att ett fyrkantigt pärlspontsklädd rymdskepp. För att det inte skulle bli klumpigt behövdes lite detaljer och detaljer gör så mycket.

Så fann jag de finaste lilla vinter-pyntet till lillfönstret.

Ska vi kalla dessa lite ”behind the scenes bilder”? Ja det gör vi! Här är dörren, som från början kommer från ett gammal köksskåp som stod där vi har vårt kylskåp nu. Som sedan hamnade i tvättstugan, men som nu skulle kasseras, men dörren tog vi tillvara på. Perfekt eftersom den är i samma stil som resten av köksstommen.

En mobilbild fångad en sen lördagkväll när äntligen fönstret kom på plats, ett stort delmål på hela skafferi-resan.

Tänk er fiskpinnar, hamburgare och osande pannkakor. Japp = dimma! Här hade vi använt eltejp på golvet för att lättare mäta ut och se vart stommen skulle bli bra.

Och en före-bild, alltså det vänstra hörnet som fått en makeover. Före-bilden är inte kattskit alls, men resultatet blev desto bättre! Det nya platsbyggda skafferiet är inte så stor till ytan men oj vad det sväljer så enormt mycket!

Prisa gudarna, vi får plats med määääängder av potatis i nya skafferiet, till sommaren kan vi utöka potatislandet!

Parkering på verandan

Vi har gjort en parkering på verandan, låter ganska… trångt, visst? Men det är inte vilken parkering som helst, den är en reserverad för häxorna och deras kvastar.

Jag och barnen gick ut i skogen och släpade hem en rejäl pinne. Sen rotade vi fram gamla lister som blivit över från någon renovering, sågade, betsade och skrev med lite vitfärg. Jack letade upp lämpligt torkat gräs som vi sedan band fast längst ner på pinnen.

Är du häxa med kvast? varmt välkommen, här kan du parkera!

Sen gick vi lös med spindelnätet, spann nät över hela veranda. En läskigare variant av verandan fick träda fram!

På kvällen bjöd vi in till halloween-middag, då dukade vi upp även köksbordet med spindelnät, spindlar, ljuslyktor…

Välkommen hem till Familjen läskig!