
Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.
Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?
En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.
Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.
Skolan.
Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!