Det väldoftande, jätteprojektet

Så har hon vart framme med penseln igen, jajamen! Som jag älskar de där färgburkarna med överblivna småskvättar på hyllan ute i snickerboa, för när man får ett kreativt infall så behöver man inte vänta en sekund.

Gammelsponten, som min farmor och farfar satte dit för många många år sedan har fått sig en ny, varm, beige, väldoftande kulör.

Hörnet bredvid kökssoffan, i tre olika kostymer under åren. Alla vackra, men den allra bästa kombon landade vi i till vänster, om ni frågar mig. Jag har länge funderat på att måla om pärlsponten, eftersom jag tyckte att det gråa blev lite kallt, mot den grönblommiga tapeten. Varför jag backat så länge är för att just i detta rum finns det många meter pärlspont, plus några inmålade möbler dessutom, ett storprojekt med andra ord. Men så kom det, kreativa infallet och vips! så sprider den ljuva doften av linoljefärg över hela nedvåningen här hemma. Några meter pärlspont är kvar att måla på andra sidan rummet, men för att citera den kloke Skalman ”skynda, är bland det fulaste ordet jag vet”.

Den beiga kulören NCS-kod: 2611-Y08R

Kök för kurragömma och nostalgi / Före & Efter

Minns ni mitt tidigare inlägg jag skrev för någon vecka sedan? Om att vi renoverat vårt hem till vårt, men ändå bevarat mycket nostalgi, minnen och själ i huset. Jag fann några fler bilder från när min farmor och farfar bodde här, som jag tycker visar det väldigt bra. Köket är desamma, samma bakbord som farmor alltid knådade och mjölade vid, på det årliga pepparkaksbaket, det lilla ”kryphålet” under diskbänken som var perfekta gömstället för kurragömma går fortfarande utmärkt att klämma in sig i.

Samma kök, men med ny prägel, vår prägel.

Köksstommen är precis den samma som min farmor och farfar satte in någongång på 70-talet, i massivt trä, även beslagen är desamma. Vi har målat om köket i den ljuva, lena, gröna nyansen. Kaklet har bytts ut mot pärlspont och golvet till ett klassiskt skurgolv. Vi gallrade några några skåp längst in i hörnet och byggde hörnskafferi (ytterligare ett prima ställe för kurragömma, tjohej!)

Vi är faktiskt lite malliga över att lyckas balansera renoveringarna på detta sätt, att skapa ett ”nytt rum” men använda väldigt mycket av det vi redan har, ett genomgående mål i alla våra renoveringar här i Villa Gråbo. Nostalgin, ekonomin och miljön är nog mallig även den.

Nostalgin i minnena… och under trägolvet

Ibland kan jag finula och fundera på om vi var lite för snabba med att renovera här hemma. Renoverade vi bort nostalgin? Känslan av farmor och farfar, som bodde här innan. Men så snubblade jag över dessa bilder. De är fotade precis innan vi flyttade in, när jag och Jack strosade runt, fantiserade och drömde om hur vi skulle inreda när vi bara några veckor senare skulle få tillträde.

Nostalgin finns kvar, det är så tydligt samma hus fortfarande, men nu vårt hem. Jag hade inte trivts lika bra om vi inte gjort dessa förändringar på hemmet som vi gjort, det hade liksom legat och skavt, eftersom det tidigare inte var vår stil alls. Men en underbar känsla att ha dessa bilder bevarade, både för att kunna se förändringen vi gjort och för att titta tillbaka och bli lite varm i magen av nostalgi.

Tänk att det är vårt hem. Tänk att vi fick tillfälle att ta över min farmor och farfars hus, det huset. Ett helt hus och gård att rå om.

Fortfarande ett nyp-i-armen-moment i livet.

Tänk att det gått flera generationer i den trappen. Att min pappa kom springandes nerför den trappen varje morgon som barn, efter en natts sömn i det rum som nu tillhör min son. Den trapp som jag, min bror och mina kusiner sprang och lekte i, som vi ivrigt traskade runt i väntan på att få öppna alla julklappar som låg utspridda runt granen, på just den där chiliröda heltäckningsmattan på hela övervåningen. Nostalgin finns kvar, t.om den där chiliröda mattan, fast nu bevarad under ett robust, vackert trägolv. Minnena finns kvar.

En välkomnande entré

Hallen har fått en makeover! Vi sågade ner den förra spaljén, monterade dit svarvade stolpar, målade rubbet och tapetserade även om och voilá! En ny hall! 

(Förebild finns längst ner i inlägget) 

Min händiga karl (måste läsas på bred värmländska!) har snickrat ihop finaste förvaringen till våra skor, av spillbitar vi hade i snickarboden dessutom! Den målade jag i samma nyans som spaljén. 

Just dessa skridskorna är så himla söta för att det står Pyret på dem. När Minelle låg i magen så kallade vi henne för Pyret, innan vi visste att det var just hon som låg därinne. Så när vi hittade dessa med just ”Pyret” i guldtext och
i barnstorlek (när vi var i ca v. 12) så var vi tvugna att köpa med de hem ❥

Älskar färgen! 

Tanken är att det även ska bli lite snickarglädje upptill, i taket ovanför stolparna.

De små tossorna! 

Och en liten förebild:

Precis innan vi rev ner spaljén och satte igång renoveringen, därav stöket. 

Och lite kök igen..

Ja, bara lite köksbilder igen, måste få visa dessa före-bilder som jag fann häromdagen. De högra är alltså när min farmor & farfar fortfarande bodde i huset som vi nu har tagit över. Och de vänstra är efter vår renovering. Tänk att det är samma plats! Ser ni även att rummet bredvid, där vi har vardagsrum, hade de matsalen.

Jag var lite rädd för att det inte riktigt skulle kännas ”hemma” eftersom jag är uppväxt i detta hus med att det är just farmor & farfars. Men när vi har fått fixat & donat så känns det knappt som samma hus längre. Det är mycket därför (& för att det är så kul att greja!!) som vi har velat fixa varje rum i hemmet, även om de varit snygga & fräscha innan, för att få det på vårt sätt och få det att kännas hemma.

När lite kan göra så mycket

Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8 | Före / efter

 

Hallen har fått sig ett nytt utseénde. Vi plockar och pillar, fixar & donar så att vi känner oss mer och mer som hemma, göra detta vill vårt, oss. Lite gör mycket. Och tänk vad lite färg kan göra.