Från sorg till glädjetårar

Nu börjar inlägget lite dystert, för sist jag satte mig ned för att skriva några rader så pratade jag om en bortgång, och nu är det ytterligare en till. Våra stackars barn har under loppet av bara några månader gått från att knappt veta vad sorg är, till att ha förlorat tre älskade djurvänner.

Tidigt i somras fick mina föräldrar, alltså barnens mormor och morfar, ta bort ena deras hund, vi fick senare under sommaren ta bort vår katt Clara och under veckan förlorade vi älskade TuppenTure här hemma.

Antagligen Sveriges, om inte nordens snällaste tupp

Sorg är alltid jobbigt att hantera, men med barn blir det liksom en nivå ytterligare. Man bär liksom på någon annans sorg t.om. mer än sin egna.

Visst är det väl så att man säger att olyckliga saker alltid kommer i tre? Så nu måtte det väl ändå vara färdigt med sorg på ett bra tag framöver.

Som tur är så har vi haft en riktigt bra helg, där vi faktiskt hämtat oss ett nytillskott i familjen. Känns alldeles underbart att få välkomna en ny familjemedlem. Och barnen är så glada. Men denna nya familjemedlem förtjärnar ett helt egen inlägg med en presentation, så jag håller er lite nyfikna ett tag till, håll utkik!

Inbäddade fjäderdamer

Egentligen skulle jag ägna denna måndag till jobb och städ. Det har varit lite dåligt på båda fronterna nu under långledigheten, så jag tänkte att nu är det väl dags att få lite gjort. Men så fick jag syn på hönsgården genom tvättstugefönstret, hur inbäddat och mysigt det var med all denna snö som lagt sig på varje liten nätruta och träregel. Så på med storstövlarna och släng med kameran, detta lär förevigats innan plusgraderna visar sig igen!

Våra fjuniga vänner tittar alltid ut så fort vi rör oss på gården. Nog för att det var en liten stund senare än vanligt idag (inga snödyrkare direkt) men nog kommer de alltid. Himla mysigt sällskap.

Och de fortsätter leverera, trots denna vinter och kyla. På två dagar har vi plockat 10 ägg, från våra sammanlagt 5 damer i hönshuset.

Senare nu på kvällen fick vi gå ut för att skotta av lite av den snö som lagt sig på taket av hönsgården. Termometern börjar närma sig nollgradigt och nätet började bli tungt. Jag hoppas att det slår om under natten igen, måtte vintern få stanna nu när den äntligen blivit ordentlig.

Det blev ingen städning idag, när jag väl var ute ville jag inte gå in igen. Hann iallafall med en del jobb nu på kvällen. Jag vill bara passa på att njuta utomhus varje minut just nu. Allt är så mjukt och vackert utomhus. Allra härligast är det nästan att gå ut på gården nu på kvällstid, när det är alldeles dovt av all mjuk snö och knäpptyst, det är mörkt men ändå ljust, tack vare snön.

Imorgon lovas det strålande sol, så det blir nog inte mycket till städ här hemma då heller. Äsch, vad gör väl det när det hunnit bli mörkt (dammråttorna kamouflerar sig bra i mörker) när man väl kommer in från en heldag utomhus?

En titt in hos…

…våra fjäderduniga kompisar! 

Nu har de bott hos oss i lite mer än ett år, efter att våran tupp Ture rök ihop med mammas och pappas  (tidigare ägarna av våra höns) lilltupp och en av dem blev tvingad att flytta från flocken. Slakt eller att bli med höns var alternativen,
och några veckor senare hade vi förvandlat cykelförådet till ett litet hönshotell! Klart vi skulle bli med höns! 

Kan bara det mysigaste någonsin, att gå in och plocka sina egna ägg till frukost. Trots att Brahmahöns (vår sort) inte brukar vara några hejare på att lägga ägg så levererar våra tre hönor bra! 

Hemkärt även hos djuren, såklart. 

Älskar denna charmiga gamla tavla, kan tro att Tilde & Ture målat ett självporträtt. Tildes stora dröm efter stor familj med massa kycklingar, under hela våren har hon legat inne och ruvat på sina ägg, men vi plockar de innan det
hinner bli något av de, rädd att det ska bli flera tuppar som ryker ihop. 

The twins aka. Judit & Judit.

Skulle gärna vilja ha de traskandes lösa på gården, men är lite rädd att grannens Bordercolli blir lite för intresserade av de. Någon som har erfarenhet av frigående höns och vovve?