Februari är vändningens månad, det är då det vänder på riktigt. Ljuset är tillbaka, man börjar verkligen märka av att eftermiddagarna blir längre. Solen hittar ofta ut ur molnen igen och till skillnad från den långa startmånaden på året så swishar februari förbi med sina ynka 28 dagar.
Helgen som gick lade vi alla tänkbara ”to-dos” åt sidan, tog oss utomhus hela dagarna och lapade i efterlängtad D-vitamin. Vi lapade även i oss grillade våfflor, de allra första från Jacks julklapp.
Det var en konst att få till de små hjärtanen. Eldvarmt grilljärn var nog det viktigaste i receptet. Men jisses alltså, mat gjord över öppen eld, ute i friska luften, den smakar godare än någonsin.
Såhär nöjd ser man ut efter en aningen för bränd våffla, lite smått kamouflerad med en deciliter jordgubbssylt. Lillfisan åt våfflor för glatta livet även hon, med minst lika många marshmallows till efterrätt. Vi ropade även ner grannarna (min mamma & pappa) som också fick lite våffla & korv från öppen eld. Livet i februari hörni, det är fint det.
God jul, gott nytt år och god fortsättning – allt detta ni vet, för almanackan bytte visst årtal. 2021 sista månader gjorde ett trestegshopp med världsrekord, jisses vad de flög fram!
Idag är det 11 januari och jag har inte ens tagit ner alla julstjärnorna (bildbevis ovan). Har aldrig tidigare hänt att julen hängt i så länge hemma på Gråbo, men jag är nästan som i chock fortfarande.
Men va? Är det redan över?! Äsch, stjärnorna får väl hänga i ett tag till.
Såväl även havrekärven på gärdesgården får hänga i ett tag till. Småfåglarna verkar ännu inte tröttnat på deras julmat. Vi börjar 2022 i slowmotion, stressar inte bort jul, stressar inte fram vår. Allt får ta sin tid.
Så 2022, ska inte låtas hastas bort. I år vill jag njuta alldeles extra av barnen, Jack, vintrigt landskap, knoppande grenar, blommande trädgård, färgglad höst, mysig jul. Och allt däremellan.
Sommaren 2021 har passerat. Så fin den var och så fort den gick. Under den gångna veckan åkte de gamla ullsockorna på i stövlarna när jag skulle ge mig ut i trädgårdslandet. Förmiddagstempen är inte allt för skrytsam längre. Tur att solen iallafall ger oss en mjuk övergång från sommar till höst.
Nu passar vi på, innan frosten kidnappar allt.
Det är ju den där tiden nu, där varje natt är lite av en chansning. Lever blommorna när jag tittar ut imorgon? Frosten är bara kring hörnet. Därför är skördetiden verkligen ett faktum.
Vi gick från helt orutinerade, total-misslyckade morotsodlare förra året. Både utan växthus (det stod klart förra sensommaren så vi han aldrig odla i det) och endast med en liten pluttig pallkrage, fylld av meterhögt ogräs som totaltmosat varenda morotshopp. Från det – till detta årets odlarsuccé!
Så lite skrytsamt var jag tvungen att föreviga morotsknippet!
Och än har vi inte skördat allt. Några morötter fick sitta kvar lite lite till, för att växa sig ännu större och så småningom göra sig ännu smarrigare som kokta, med lite smör och salt till. Och som vi har ätit egenodlat potatis under hela sommaren, total braksuccé!
Så vad kan vi lära oss av detta då? Att alla är nybörjare någongång, att man lär sig av sina misstag, att det tåls att prova även om man inte har någon aning om hur det kan te sig, att det mesta är bara en googling bort, att ett stort växthus och ett trädgårdsland skapar ett otroligt trädgårds/odlarintresse som man inte ens kunde ana att man hade inom sig OCH – att så morötter med såband!!!
Ja, det är den stora anledningen till årets morotsuccé – såband. Dels var det väldigt enkelt att plantera tillsammans med barnen, bara att peta ner ett lite band fyllt av frön och sen dutta över lite jord. Sen är det även betydligt enklare att skilja på ogräs och morotsblast som kikar upp ur jorden, eftersom morötterna växer på en perfekt rak rand med såband.
Till våren planeras att gräva ett ännu större trädgårdsland och kanske även bygge av jordkällare, för tänk vad roligt det vore att kunna skörda så att man kan förvara det även under vintern och njuta av egenodlat även till jul!
Jag kunde inte hålla mig. Jag blev otålig. Det är slutet av April och våren börjar ta fart men trädgårdsrosorna är fortfarande allt för långt bort trots allt. Därför fick det nu bli en ständig rosblom i hallen / matsalen.
Man möts av blommande grönska när man kliver in hemma hos oss, året runt.
Rummet är stort och lite svårmöblerat, för att få till det där mysiga och ombonade känslan. Men genom att ta en mönstrad och varm, färgad tapet känns rummet lite mindre och betydligt mysigare!
Det känns som ett mysigt litet café
Som jack uttryckte sig när jag fått upp de första våderna.
Ett väldigt bra betyg!
Jag ville skapa en känsla av mysigt café, romantiskt, torp och en trygg mormorfamn.
Den kalkgröna färgen som vi målat in både hyllor, möbler och pärlsponten i, passade fint tillsammans med tapeten. Nästan exakt samma nyans som på själva rosmönstret.
Och den fina lilla lampan också! Ja, jag älskar när det finns röda (kalkgröna) trådar i hela rummet och inredningen!
Nästa steg som kommer rikta heeeela rummets känsla ännu mer till det lantliga och ombonade är – trägolv! just nu snubblar vi över det i vardagsrummet, där det ligger för att acklimatisera sig innan det ska läggas in, men snaaaart snart snart! Kan ni förstå hur mycket jag längtat efter att få tassa runt på ett äkta trägolv!
Egentligen skulle jag ägna denna måndag till jobb och städ. Det har varit lite dåligt på båda fronterna nu under långledigheten, så jag tänkte att nu är det väl dags att få lite gjort. Men så fick jag syn på hönsgården genom tvättstugefönstret, hur inbäddat och mysigt det var med all denna snö som lagt sig på varje liten nätruta och träregel. Så på med storstövlarna och släng med kameran, detta lär förevigats innan plusgraderna visar sig igen!
Våra fjuniga vänner tittar alltid ut så fort vi rör oss på gården. Nog för att det var en liten stund senare än vanligt idag (inga snödyrkare direkt) men nog kommer de alltid. Himla mysigt sällskap.
Och de fortsätter leverera, trots denna vinter och kyla. På två dagar har vi plockat 10 ägg, från våra sammanlagt 5 damer i hönshuset.
Senare nu på kvällen fick vi gå ut för att skotta av lite av den snö som lagt sig på taket av hönsgården. Termometern börjar närma sig nollgradigt och nätet började bli tungt. Jag hoppas att det slår om under natten igen, måtte vintern få stanna nu när den äntligen blivit ordentlig.
Det blev ingen städning idag, när jag väl var ute ville jag inte gå in igen. Hann iallafall med en del jobb nu på kvällen. Jag vill bara passa på att njuta utomhus varje minut just nu. Allt är så mjukt och vackert utomhus. Allra härligast är det nästan att gå ut på gården nu på kvällstid, när det är alldeles dovt av all mjuk snö och knäpptyst, det är mörkt men ändå ljust, tack vare snön.
Imorgon lovas det strålande sol, så det blir nog inte mycket till städ här hemma då heller. Äsch, vad gör väl det när det hunnit bli mörkt (dammråttorna kamouflerar sig bra i mörker) när man väl kommer in från en heldag utomhus?
Här är min och sambons gemensamma julklapp. En fåtölj, eller två för att vara exakt, i modellen Howard.
Sen vi gjorde om på övervåningen (som jag ännu inte fått tummen ur och tagit kort på) så flyttade vi upp vår stooora soffa dit, och då behövde vi något nytt till vardagsrummet nere.
Det blev mycket bättre och mindre ihoptryckt med två fåtöljer och en soffa i nedre vardagsrummet. En ny soffa behöver dock också införskaffas framöver, men en sak i taget. Och julklapparna då, ja de är väldigt mjuka och sköna att sitta i! ♥
Villa Gråbo 