Recept på Korvtårta med kycklingsmak, tack?

Nej, jag trodde nog aldrig att jag skulle stå och göra korvtårta fylld med torrt, härligt godis med smak av kyckling, i mitt kök. Men så fyller vår lilla vovsing 2 år idag och är det något vi gillar i denna familj så är det att fira. När jag frågade barnen hur det tyckte att vi skulle fira våran Lovsson på hans dag så var svaret självklart:

Med en smarrig korvtårta!

…så då är det självklart att jag ställer mig i köket och balanserar upp en korvtårta. Som ett litet barn stod Love nedanför köksbänken och följde varenda rörelse jag gjorde, varenda korvskiva jag skar, varenda godisbit jag lade dit, med sina stora valpögon längandes efter att få hugga in.

Barnen var lika förtjusta dem, inte i tårtan då, den fick Love helt för sig själv. Men i hela kalaset som firades på köksgolvet, med toner av fin skönsång från småkören här hemma, korvtårta uppäten i ett nafs och paket som Lovsson glatt rev upp och malligt strosade runt med sina nya leksaker i munnen, bjöd upp till dragkamp mot samtliga familjemedlemmar. Man bör fira det som firas kan, och speciellt när det blir en fest för hela familjen ♡

Glimtar från vårt livsprojekt, i självaste Lantliv

I maj förra året (2022) fick vi besök av två härliga ”Annor”. Team fotograf-Anna och stylist-Anna, som var här en solig och härlig heldag på uppdrag för tidningen Lantliv. Vinklar och vrår plåtades, barnen agerade snällt modeller när det behövdes, det bakades rulltårta och åts golunch, och vi hade en supermysig dag.

Det är en ära, att folk i branschen tycker att vi skapat ett så vackert hem, att det platsar att visas upp i en av Sveriges största magasin för inredning.

Vårt älskade hem, som dolat i och vi rått om. i Lantliv, som jag så många hundra sidor bläddrat och själv inspirerats av i många många år.

Tänk om vi det vetat, när vi 2014 flyttade in här och satte vår allra första tapetvåd i livet. Att vi skulle synas på hela 8 sidor i tidningen Lantliv. Så fint ändå, den renoveringsresa vi gjort och fortfarande gör. Utvecklas i livet, intressen, behoven, kunskapen och känslan, hemmet utvecklas parallellt med livet i sig. För att ha ett hus och gård är för oss en livsresa, livsprojekt och vår hobby.

En kreativ plats där vi kan ta igen oss men också slippa bli rastlösa

Några saker är sig inte ens likt idag som i reportaget. Inte ens ett år senare och bl.a. vårt kök ser annorlunda ut idag, men ack så vackert båda varianterna, på sitt sätt. Vi har fått så många fina hälsningar och meddelande om reportaget, t.om. innan vi själva ens visste att det fanns ute i butik. Så fint att folk gillar det vi gör och är glada för vår skull ♡

Foton i detta kollaget är tagna av Anna Karlsson, stylad av Anna Bjelkholm och ägs av Lantliv

Många många foton plåtades under denna varma maj-dag och dessa är ett gäng som inte alla finns med i tidningen, men som är så fina tycker jag.

Barnen tyckte att det var mysigt med Annorna på besök och frågade flera veckor senare när de skulle komma på lite mat och fota igen, haha så söta. Ett minne för livet att få denna fina dag, vårt hem och tid i livet förevigat i den fina tidningen. Hela reportaget finns att läsa i Lantliv nr 4 2023 (framsidan av tidningen ser ni i kollaget nedan).

Det väldoftande, jätteprojektet

Så har hon vart framme med penseln igen, jajamen! Som jag älskar de där färgburkarna med överblivna småskvättar på hyllan ute i snickerboa, för när man får ett kreativt infall så behöver man inte vänta en sekund.

Gammelsponten, som min farmor och farfar satte dit för många många år sedan har fått sig en ny, varm, beige, väldoftande kulör.

Hörnet bredvid kökssoffan, i tre olika kostymer under åren. Alla vackra, men den allra bästa kombon landade vi i till vänster, om ni frågar mig. Jag har länge funderat på att måla om pärlsponten, eftersom jag tyckte att det gråa blev lite kallt, mot den grönblommiga tapeten. Varför jag backat så länge är för att just i detta rum finns det många meter pärlspont, plus några inmålade möbler dessutom, ett storprojekt med andra ord. Men så kom det, kreativa infallet och vips! så sprider den ljuva doften av linoljefärg över hela nedvåningen här hemma. Några meter pärlspont är kvar att måla på andra sidan rummet, men för att citera den kloke Skalman ”skynda, är bland det fulaste ordet jag vet”.

Den beiga kulören NCS-kod: 2611-Y08R

Kök för kurragömma och nostalgi / Före & Efter

Minns ni mitt tidigare inlägg jag skrev för någon vecka sedan? Om att vi renoverat vårt hem till vårt, men ändå bevarat mycket nostalgi, minnen och själ i huset. Jag fann några fler bilder från när min farmor och farfar bodde här, som jag tycker visar det väldigt bra. Köket är desamma, samma bakbord som farmor alltid knådade och mjölade vid, på det årliga pepparkaksbaket, det lilla ”kryphålet” under diskbänken som var perfekta gömstället för kurragömma går fortfarande utmärkt att klämma in sig i.

Samma kök, men med ny prägel, vår prägel.

Köksstommen är precis den samma som min farmor och farfar satte in någongång på 70-talet, i massivt trä, även beslagen är desamma. Vi har målat om köket i den ljuva, lena, gröna nyansen. Kaklet har bytts ut mot pärlspont och golvet till ett klassiskt skurgolv. Vi gallrade några några skåp längst in i hörnet och byggde hörnskafferi (ytterligare ett prima ställe för kurragömma, tjohej!)

Vi är faktiskt lite malliga över att lyckas balansera renoveringarna på detta sätt, att skapa ett ”nytt rum” men använda väldigt mycket av det vi redan har, ett genomgående mål i alla våra renoveringar här i Villa Gråbo. Nostalgin, ekonomin och miljön är nog mallig även den.

Dammiga barn och blommor

Klockan är strax efter 20 en torsdagkväll, barnen ska duschas, borsta tänderna, det är läggdags. Vi har varit uppe på lekrummet och är i fart påväg neråt för alla kvällsbestyr.

”Ska vi dra lite försiktigt i pärlsponten kanske, bara för att kika hur det ser ut bakom?”

Cirkus 20 minuter senare, med lite för dammiga barn, hund och rum tassade jag ner för att natta barnen medans Jack fortsatte riva pärlspont och murbruk i ett dammoln bland liljekonvaljerna…..Så var visst ett nytt projekt igång här hemma!

Att det fanns en murstock bakom, det visste vi. Men att den visade sig vara så fin hade vi ingen aning om. Klart som tusan att den skulle få dammas fram och få skina igen! Jag älskar kombinationen med murstock + liljekonvalj + golvet, när fint möter fint och fint igen.

Jack blev lika förtjust han, till och med så att vi började diskutera eventuellt sovrumsbyte i framtiden. Kanske lagomt tills Milton inte tycker att liljekonvaljer är festligt att ha på väggarna längre, tror det tar desto längre tid innan mamman tröttnar på de vita klockorna. Då bygger vi gärna en balkong där fönstren är (ja, jag kan ha råkat låna lite väl mycket plats åt mina blommor på fönsterbrädet, men de behöver vårljuset nu) också, så att vi får magisk utsikt över vattnet. Men det är i framtiden det, planer och drömmar hinner slipas.

Sängen som Lovsson sitter på är en gammal goding som vi fick ta över från min kära svärmors sommarstuga, den har stått många många år i lekstugan ute på sommarstället. Den visade sig passa perfekt i sovalkoven. Nu letar vi bara efter passande madrass, för att kunna ha den perfekta dagbädden att mysa i. Lådan under är så fiffig att man kan veckla ut till en extrasäng om man vill, eller som förvaring av en lång bilbana.

Murstocken ska putsas till lite, mer damm ska skuras och inte minst – mer tidig vårsol ska lapas, för den är helt otrolig i detta rum.

Nostalgin i minnena… och under trägolvet

Ibland kan jag finula och fundera på om vi var lite för snabba med att renovera här hemma. Renoverade vi bort nostalgin? Känslan av farmor och farfar, som bodde här innan. Men så snubblade jag över dessa bilder. De är fotade precis innan vi flyttade in, när jag och Jack strosade runt, fantiserade och drömde om hur vi skulle inreda när vi bara några veckor senare skulle få tillträde.

Nostalgin finns kvar, det är så tydligt samma hus fortfarande, men nu vårt hem. Jag hade inte trivts lika bra om vi inte gjort dessa förändringar på hemmet som vi gjort, det hade liksom legat och skavt, eftersom det tidigare inte var vår stil alls. Men en underbar känsla att ha dessa bilder bevarade, både för att kunna se förändringen vi gjort och för att titta tillbaka och bli lite varm i magen av nostalgi.

Tänk att det är vårt hem. Tänk att vi fick tillfälle att ta över min farmor och farfars hus, det huset. Ett helt hus och gård att rå om.

Fortfarande ett nyp-i-armen-moment i livet.

Tänk att det gått flera generationer i den trappen. Att min pappa kom springandes nerför den trappen varje morgon som barn, efter en natts sömn i det rum som nu tillhör min son. Den trapp som jag, min bror och mina kusiner sprang och lekte i, som vi ivrigt traskade runt i väntan på att få öppna alla julklappar som låg utspridda runt granen, på just den där chiliröda heltäckningsmattan på hela övervåningen. Nostalgin finns kvar, t.om den där chiliröda mattan, fast nu bevarad under ett robust, vackert trägolv. Minnena finns kvar.

Latin och tillgjort skavda kanter är ett no no här hemma

Att vara nördig är när det kommer ner till detaljnivå, visst är det väl så? För är det något jag skulle kalla mig själv aningen nördig i så är det när det kommer till inredning, hemmet och dess detaljer. Att diskborsten ska vara i trä, att de färglada tandborstarna ska ligga i lådan för att inte sticka i ögonen med sina skrikiga färger, att man lika gärna kan ha en snygg korg i rotting till alla vantar, istället för en ful i plast. Och att inredning helst inte ska innehålla latin i snirklig skrivstil…

Jag har alltid gillat mitt stora R. Mycket på grund av att jag fick det av mina föräldrar för 100 år sedan på julafton, och mamma sa:

”Vi köpte ett R, för vi tyckte att det passade hemma hos er eftersom vi tänkte att i framtiden kommer ni båda bära ett efternamn på R…”

Det tyckte jag var så fint. Den fick ett starkt symboliskt värde. Att de redan då hade räknat med att jag skulle bli en Rosö-ing i framtiden. Så blev det ju och vårt R har hängt med i flytt och prytt alla våra hem sen dess. Men så har ju stilen ändrats med åren och den har känts lite för ”shabby chic” för vårt hem senaste åren. Lantin och tillgjort skavda kanter kan vara det som kännetecknar shabby chic alla mest, om ni frågar mig. Och sen hela shabby chic-trenden för x antal år sedan, så har jag tyckt att det känns opersonligt och lite tråkigt, med shabby chic.

Jag tänkte plocka fram penseln och måla om, men så ramlade det en bit tapet över mig när jag var och rotade efter något i källarn. Hmm, visst vore det väl snyggt om…..? Men JA, såklart, liljekonvaljerna ska få klä om vårt R! Så igår kväll fick jag experthjälp av min alldeles egna älskade minipysslerska, aka. dottern Minelle. Hon höll hårt tag om den rullande biten liljekonvalj, skickade över både sax, lim och såg till att pennan följde R:ets form noggrant hela vägen runt. Sen fick jag en hel svenskalektion på köpet dessutom:

R som i Rosö, R som i Röd, R som Rumpa, R som i rimma…

När vi pressat fast liljekonvaljerna hårt med lim, vände vi sakta R:et om för att spännande få se slutresultatet….

”Åh men mamma, det blev ju jättefint med Rosöblommor!”

…Kan bara instämma. kul grej att enkelt ändra om en inredningsdetalj. Återbruka den på nytt, med en helt annan look än innan och med sånt vi hade hemma.

Nejmen fy farao för trettio…

Så var jag numera trettio, sen i lördags. Och oj vad det känns, det vill jag lova. Ett par oätna tårtor, ett totalt igendammat hem och en ballong tom på luft är det som återstår efter partyhelgen. Att jag fyllde trettio känns just nu som att det hände helt utan min vetskap, vilket det också gjorde, typ. Jag älskar att fylla år, men fick (igen, vi minns ju förra året…) ställa in alla planer helt och hållet.

I onsdags blev den första i familjen sjuk, sen nästa… nästa…och nästa.

Inom loppet av 2 dygn så låg hela familjen utslagen som en hög i soffan. Totalt utslagna. Så sjuk som jag var i fredags har jag nog aldrig varit så långt tillbaka som jag kan minnas. Ni vet så sjuk att feberdrömmarna letade sig in även fast jag var vaken. Jag sov nästan konstant en hel dag, för så fort jag vaknade värkte varje millimeter i min kropp. Stackars barnen har hostat sig ut och in, allra värst nattetid, såklart. Till och med stålpappan var sängliggande.

De förbeställda tårtorna tänka till kalas fick stå och vänta någon dag i kylen, i hopp om att ork och smak skulle hitta tillbaka…

…Men tillslut fick vi rädda de genom att stoppa in de i frysen. Idag är det onsdag och hela familjen *peppar peppar, ta i trä* börjar äntligen pigga på sig igen. Kanske kan trettio behandla mig snällt framöver? jag behöver lindas in i lite bomull efter denna starten.

När det kommer till socker, då ska ni se att det är jag som tar täten…

Ser ni hörnet på soffan där? Det är mitt, Jack och Loves favorithörn, vi armbågas varje kväll ungefär runt 21-tiden, för att få just den platsen, allra längst in i hörnet. Barnen har än så länge inte riktigt förstått vilken fantastisk plätt det är, så de tar lika glatt en plats upp o ner på golvet eller ibland tar de sig t.om. friheten att sitta på bordet. Vart ni vill, bara inte hörnan (skämt o sido).

Men varje vecka, på fredags och lördagskvällarna blivit man påmind om det stora bekymret med just den platsen. När popcornen, chokladen, Cola zeron och djungelvrålen plockas fram så sitter man plötsligt alldeles för långt från soffbordet. Aaaaalldeles för långt och alldeles för beige soffa för att ha det stående i soffan. Och vem orkar göra sig besväret att träna magmusklerna och samtidigt lämna sin uppvärmda plats varje gång man vill kasta in ett nytt popcorn i munnen? nä, ni ser då inte mig göra det iallafall (skämt o sido igen, med en viss sanning…)

Med det världsstora bekymret föddes idén ”snackshyllan” som nu fått ta plats i hörnet. Den blev inte bara oerhört praktiskt, utan även makalöst läcker, i sina frästa kanter och kurviga konsoler, visst?

När det kommer till min kärlek för popcorn och choklad så kan jag titulera mig som världsmästare på problemlösning

Praktiskt och snyggt är helt klart bland topp tre i enastående kombinationer.

Kostade oss dessutom 0:- eftersom Jack fräste till en snygg kant på en överbliven planka och jag målade om konsolerna som blev över från vårt hyllbygge i sovrummet. Och färgen, även den ”överbliven” från vår köksrenovering.

Så ja, nu vässas armbågarna ytterligare, favoritplatsen 2.0 har aldrig varit mer eftertraktad, haha.

Göra ett eget städskåp, den klokaste kvarten på länge

Jag tokgillade UnderbaraClaras utmaning ”städkvarten” som hon presenterade tidigare under januari. En kvart om dagen alldeles lagom. Jag hakade kravlöst på trenden och den visade sig vara genialiskt. Man hinner göra chockerande mycket på en kvart och ibland fick jag feeling så den där kvarten dubblerades och ibland tripplades.

Det är tack vare Claras kloka kvart som jag fick tummen ur att göra om det lite överambitiösa linneskåpet (till mina totalt 3 ynka dukar med otvättbara fläckar på…) i tvättstugan, till ett städskåp. Jag flyttade upp lite hyllplan, så att både dammsugarslang, moppskaft och hinkar fick plats. Hängde upp lite krokar till sprayflaskor, ställde in lådor för såpaflaskor, fönsterputs, moppar, tvättdukar osv. Befriande att ha allt samlat på ett och samma ställe.

Den där kvarten den dagen blev till en halvtimme… en timme… två…och slutade nog på över 3 timmar den kvällen efter barn-nattning. Rensade, städade och organiserade hela tvättstugan. Jag fick ju dessutom idén att hänga upp linor mellan väggen och städskåpet också, för att få större yta för tvätt att torka. Fram med borr, öglor och lina!

Samtliga bilder i kollaget är från pinterest

Ett projekt brukar lätt skapa ett nytt, det har vi lärt oss efter ett helt hus renovering under snart 9 år. Så nu vill jag såklart piffa städskåpets utsida litegrann. Måste klura lite på om jag vill klä in de i pärlspont, måla om det, skapa speglar av lister eller något helt annat. Om det finns en inspotavla på Pinterest, oja det gör det. Fortsättning följer…