Barnens gemensamma rum på nedervåningen. En mjuk oas. Jag gillar verkligen hur det förvandlats genom åren till att nu, landa i någon slags harmoniskt och mjukt intryck. Mjukt och varmt åt fötterna, med en säng som funkar både för snarkar och som koja.
Samma vy, fast för 6…7 år sedan! Då var det lille lille Miltons rum. Gillade verkligen det också, men hemmet följer liksom med livet och dess utveckling. Så bebisrummet i himmelblått har nu trollats fram till ett mjukt syskonrum med plats för både lek och en god natts sömn.
Jaja, säga vad man vill om insta-vänliga-beiga barnrum, men barnen fyller det med både färgglada leksaker och färgstarka fantasier.
Tro mig, såhär städat är det nästan aldrig, bara en dag som denna, när barnen var på förskolan och skolan.
Samma hörn, olika sängar. Jag kom aldrig överens med den blåa väggen. Det var absolut ett nybörjarmisstag att lita på den där lilla fyrkanten i en färgbroschyr, den höll inte alls det den lovade. Men idag, säng från golv till tak, så mycket bättre.
Idag, för exakt ett år sedan. Mitt i sängbygget. Mitt i livet. Mitt i en sjukskrivning. Med en färgburk på en duschpall. Så nyss men ändå så längesedan. Den där duschpallen idag ett minne blott. Mannen friskare än någonsin. Sängen så uppskattad. Rummet likaså. Barn nöjda. Föräldrar nöjda.
Villa Gråbo 