It’s game (och marshmallows) time!

En mysig lördag i allra högsta grad. Vi packade vedsäck & sparken med överlast, sen for vi ned till isen för att möta upp kusinerna, tant Frida, farbror Tom och farmor & farfar, it’s gametime!

Laguppställningen! Ni anar rivaliteten va? (Med tanke på val av tröjor…) Den lilla i gänget med allra mest vinnarskalle, helt klart.

Och mellan varven en och annan korv, för att orka hela vägen i mål.

Denna lilla donnan då, en sittplats och en kaka, vad mer kan man önska liksom? Medans brorsan gjorde ca 3,5 h på isen idag gjorde hon desamma, med skjuts dock.

Hur bra att ha en gullekusin som gärna skjutsar runt på en? Toppenbra, om ni frågar Minelle.

Slår varenda femstjärnig restaurang i världen. En korv till huvudrätt och ett dussin marshmallows till efterrätt, ätes med gott sällskap.

Hundrafemtielva matchminuter för hockeygänget och hundrafemtioelva varv för farmor & Minelle.

Kom igen grabbar, nu lär vi ta ett taktiksnack!

Väl hemma efter hockey och grillning hela dagen blev det en varm dusch skölja av resterna av grillrök och matchsvett. Hopp ner i soffan, med filt, godisskål och film. Morgondagen? Fortsättning på hockeymatchen såklart!

När julmagin är lite tidig, då tar vi till vinterpyntet

 

I oktober smyger den sig alltid på, varje år, ungefär samma tidpunkt – julkänslan. Och räddningen är vinterpyntet! Inget tomterött, inga nissar -än! Bara barr, kottar & snöflingor, vinter! 

 

 

Så idag kom de upp, kransarna på växthusets dubbeldörrar. 

 

Som att jag kände det på mig så singlade första flingorna ner idag! Ikväll blev det ett litet litet vitt täcke (mer som lakan kanske) på verandanräcket. Jag var tvungen att ropa ut Milton, bära upp honom på höften i strumplästen och visa! 

”Har du sett? Vinterns första flingor!” 

”Woooow!” 

Som ett skott sprang han in till pappa i duschen och berättade vad han sett ute! 

 

 

Så det var väl i rättan tid de åkte upp kransarna! 

 

Det sitter inbyggda ljusslingor i kransarna men de sparar vi till novembermörkret, när de färgglada höstlöven fallit till marken och vintertiden ätit upp dagsljuset, då behöver vi allt mysljus vi kan få! 

 

Så mysigt! Nu längtar jag faktiskt efter lite snö, och nissar! Ska bli så mysigt att få skapa nya jultraditioner i vårt nybyggda Gröna Gråbo! 

En massa snö, lite hyss och allt som hör en lördag till

Äääääntligen! Igår singlade det vita guldet sakta ner från den grå himlen och bäddade in världen i lite ljusare täcke, som jag har längtat! 

Idag bestämde vi oss för att inviga vår nybyggda grillplats, som vi byggt på gården, i skogen. Provisoriska stolar åkte fram i form av en fiskelåda, en spark och en pall, tills bänkarna gjorda av stockar kommer på plats. 

Även första skoterturen gjord för denna vinter, lycka! Alldeles lagomt med snö för de små kammarna att driva fram på den lilla skotermattan. 

Och syrran hade första parkett. Så tacksamt när livet är alldeles underbart från en pulka, med vy över en skoter-rally-bana. 

Ja tänk, här går man in i 1 minut för att hämta ett par sockor och när jag kommer tillbaka så har gudmor lärt henne hyss. Här kastar de nämligen snöbollar. Det är tur att de inte kommer med sån kraft (än..) iallafall, haha. 

Favoritmänniskor. Gud vad jag tycker om er, hela högen. Såhäääääääär mycket! 

Ett par vantar på värmning och en nöjd korvgrillare. Eller var det en marschmallow som slank ner just här? Minns inte, men nöjt slickade han rent fingarna iallafall. 

Vintervandring till fallet

I väntan på våren åkte vi till vintern. Idre för att vara exakt, efter ett depåstopp i Sälen för lite käk och bad på Experium. Fredagsmyset tog vi på en restaurang i Idre för att sen åka till hotellet och vila upp sig inför lördagens utflykt:
vintervandra till Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär. Kolla vädret vi hade! Och titta på utsikten till vänster, de vackert snöklädda fjällkullarna.   

 I somras besökte vi Sveriges största vattenfall, galet vackert det också, se det här. 

Jag och Jack var själva här för ca 2,5år sedan, på sensommaren. Så himla fin miljö, roligt att se det även vintertid. Här hade snön format sig och bäcken såg ut att vara omgiven av enorma marshmallows, svårfångade på bild
dock, men man ville på riktigt smaka på snön, så fluffig var den! 

Det är ingen upplogad väg in till fallet och de spår som var upptrampade hade blivit stenhårda så nog fick benmusklerna jobba med ett barn på bob och en på ryggen. Jag vet inte hur många promenadare i skogen vi mötte som vi imponerade på eftersom
de hade fullt sjå med att pulsa sig fram själva, utan barn. 

Men ja menar, ni ser ju själva! Värt varenda meter och vad gör lite snö i skon? Klart barnen ska få se is! Massor av is! Det är häftigt hur hela vattenfallet fryser till blå is denna tiden på året. 

Sergerpussen! We made it! 

Sommartid när vi var här sist, då kunde man gå ända fram och duscha i vattenfallet om man ville. Nu var det lavinrisk och man fick stanna på avstånd. Skönt ändå, för den hönsmamma jag blivit efter att fött 2 barn. Galet nojig för att någon ska halka i
vatten eller sten…. 

Trollskogkänsla! Älskar att fylla på minnesasken med min egna lilla familj, har haft en så himla fin minisemester ♡

Husdrömmar

Igår drog ääääntligen ett av mina favoritprogram igång, efter guldbaggegalor och allt annat som stått i vägen i TVtablån. Husdrömmar på SVT. Man blir så galet inspirerad, även fast 99% av husen är såna som man själv aldrig skulle bosätta sig själv i. Men just husdrömmen. Att de är så målmedvetna och har såna roliga idéer. 

Inte för att jag behöver mer inspiration och idéer (skojade såklart, det får man aldrig för mycket av!), för jag har så mycket idéer inför våren! Bara det blir barmark ute och solen börjar värma lite så vill jag dra igång utomhusprojekten, både på Villa Gråbo, MiniGråbo och i trädgården! 

…en av sakerna är att måla dörren på MiniGråbo, eftersom stormen Jan (visst kallade de den så?) tog med sig stora delar av målarfärgen som satt där innan.

Bjuder på en gosig bild från i somras, som är tagen på exakt samma ställe som bilden på MiniGråbo ovan, för det var ju just det mina gossar höll på med här, att bygga upp vår fina lekstuga. 

Bambisar på hala isen

Hörni, vardagslyxen. Vi kastar med oss skridskona, klubborna och målet under armen och går ner till isen strax nedanför hemmet. 

Jack skottade en liten hockeyrink på isen och snörade på Milton sina skridskor. LillMill övar likt bambi på hal is, men så så duktig! Övar både balans och tålamod på samma gång! 

 

Lillsmulan får än så länge rulla fram på isen hon. Här coachar hon hockeyproffsen papsi. Snackar lite taktik och sånt. 

När minusgraderna bet lite extra i kinderna så infördes leken ”jaga farmor med pucken”, så blev kinderna lite varma för alla deltagare. 

På eftermiddagen spolade Jack lite vatten på den lilla plogade isplätten. När vi inspekterade isen dagen därpå så var den ännu mer skridsko-vänlig!

Minispår kring MiniGråbo

Ni som följer mig på instagram (@villagrabo) såg att under förra veckan flyttade det plötsligt in en snöskoter i våran hall… fullt normalt på landet kanske ni tänker med nej inte helt vanligt. Milton var sjuk och ville vara
med när Papsi lagade hans skoter, så Papsi löste det hela med att bära in skotern, i hallen, och meckade där. 

Nu är den lagad, Milton mår bättre och skotern är inkörd! Det är numera små mini-skoterspår på hela gården här hemma, så mysigt!  Ser ni spåret framför MiniGråbo? 

Ni kan gissa någon som är löjligt stolt över denna hoppa-med-skoter-bilden? Pappa Jack ja! Och Milton också såklart! haha! 

”Har du fört över hopp-bilden till mobilen än? Jag vill skicka den till brorsan!” 

Och blixtsnabb fram med kameran för att visa farmor Carina bilden när hon var här, så jag tror att pappa Jack är löjligt stolt. 

 

Låt det få växa fram…

Tänk vilka mängder med gurkor det gav oss det lilla miniväxthuset förra sommaren och nu står det där och fryser. Nu längtar jag riktigt till de gröna gräsmattorna för att få ta sig an trädgården en gång för alla. Tanken är att
blommor ska ge gurkorna sällskap. Inte att trängas i växthuset men som grannar. 

Jag tänker att det där med gröna fingrar får växa fram efter hand, man lär sig genom att göra liksom. Vi delar ju visionen och viljan om att ha en fin blommande trädgård jag & min man, och bara det känns som en bra bit på vägen! Det blir femte sommaren
i huset nu och trädgården har liksom halkat efter då vi fokuserat på interiören, barn och bröllop de somrar som vi bott här. 

I somras planterade vi några klätterrosor som verkligen gav oss mersmak, jisses vad de klättrade!  Jack var så omhändertagande (som med precis allt annat levande, om det nu är hönor, barn eller växter) med rosorna och bäddade fint in de
i grankvistar inför vinterns kyla. 

Nu är jag sugen på att gräva rabatter, plantera träd, förså blommor osv osv.. kan det vara så att det döljer sig en liten (stor) vårlängtan i mig nu tro? Nu ska jag googla blommor, gröna-fingrar-tips och dyka ner i inspirerande trädgårdskonton på instagram!

Hjärta för de små djuren

Jacks mormor har ett helt zoo hemma på sin gård. Hon matar fåglarna, rådjuren, räven och tacka vet jag allt vad som springer på hennes gräsmatta. Jag har alltid tyckt det varit så mysigt så det var en självklarhet när vi flyttade till vårt hus här i skogen,
att de små djurvännerna skulle få mat. En extra tanke på de små djuren som traskar över gården varje dag och som har lite svårt att finna mat vintertid. 

Jag är sugen på att knåpa ihop lite hemlagad mat åt de små pippifåglarna och har googlat runt inspiration. Man kan ju göra i sockerkaksform, av apelsinskal eller i papparkaksformer för att de ska bli lite roliga! Ett pyssel att pyssla tillsammans
med Milton tänker jag, så får han hänga ut de till djuren sen och då blir det ännu mer spännande att spana på de i fönstret. 

Rådjursträdet. De har lärt sig nu efter alla år vart de ska gå, vi har nu även hängt upp lite talgbollar även där, men kastar den övriga maten under trädet, så de står lite skyddade. 

Vi ser trädet från vardagsrummet och man kan se de kika förbi om vi inte hunnit vara där med mat ännu, så går man ut med lite och så kommer de strax tillbaka därefter. Då har de stått och lurat på oss någonstans i närheten. 

Ett glädjeskutt för aprildagen

Vi tog oss en runda på gården efter sovmorgonen, för att sjuklingen skulle få snappa upp lite D-vitamin och jag skulle få dagens träning i form av snöskottning och skuva en vagn på oplogad gräsmatta. 

”En för dig mamma, en till pappa och en till Minelle..”

Alla fick vi en varsin snöängel av Milton. Väldigt hyggligt tycker jag! 

Första 10 minutrarna gick han lös i snön! Han kastade sig i en hög så fort han kom ut, men sen tog hans stackars ork helt slut. Vi fick gå in och klämma två avsnitt av Pippi istället.

Men wow! Vilken känsla när solen visar sig i januari och snön droppar nerför stuprännorna. Innan vi damp ner i soffan hos Pippi så satt jag & Mille på bänken utanför hönsgården en stund, så lill-smulan fick sova en ute i vagnen och friska luften.
När man slöt ögonen och sög in varje liten värmande solstråle, samtidigt som man hörde drippelidropp från den smältande snön så kändes det nästan som en aprildag.