Nu har jag gått & fått hybris…

Jag drömmer om tacofredag med egenskördad gurka, drömmer att vi ska ha glassfika i växthuset och barnen kan sträcka ut armen för att plocka en jordgubbe att toppa med, drömmer om att få strosa runt kring knähöga blomsterbäddar fyllda med vallmo, drömmer om att plocka in ett knippe väldoftande luktärt som får en plats på handfatet. Jag drömmer om prick allt detta. Men inte just nu. Längtet och drömmandet är halva nöjet.

Det är nog därför jag fastnat lite extra för det här med att förså. Det blir som små depåstopp på vägen, ni vet? Att vattna, ta hand om , växer och växer, plantera om, plantera ut… Vad är det man brukar säga, att resan är viktigare än själva slutdestinationen? Fast det är klart, fulla bärplantor och vackert blommande blombäddar är ändå en helt okej slutdestination också. Att få längta och ta del av resan. Sen i sommar får man en liten belöning för allt man åstadkommit.

Jag fick äntligen hem ett gäng fröer jag beställt. Många nyheter som ska bli så spännande att prova.

Det här med växthusbygget har gett mig lite hybris, nu är jag nästa medlem i Mandelmann på Djupadal.

Milton har varit med och valt lite också. Tomater var självklart, han ska ju göra egen ketchup till korvstroganoffen! så detta år ska han så bifftomater, de tyckte han var fräsiga!

Sen klickade jag bl.a hem stockros, pionvallmo, rosenskära, luktärt, fjädervallmo, minimelon, minipumpa, djungelgurka, växthusgurka, ärtor, solros och kornvallmo. Solrosorna heter ”autumn beauty” och går i färgerna gul brons och vinröd, kommer bli så fint. Solros är dessutom perfekta att så med barn. Miltons egensådda solros blev längre än pappa för 2 somrar sen, helfestlig att följa fröts växtspurt!

Snart börjar det roliga, att få påta lite i jord igen!

Gråbo i sommarskrud

 

 

Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret. 

 

 

 

 

Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula. 

 

 

 

 

Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor. 

 

 

 

 

Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget. 

 

 

 

 

Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!

Vallmodröm och lagomt mallig

Nämen jag drömmer om växthus, blombäddar och långa stråk av vallmo-odling. Har väl jag kommit att bli en grönfingrad Mandelmanns fan? 

Jack kom hem med ett fång blommor igår, från vår lokala blomsterhandel. Så fin, både buketten och min man. Visste ni att jag hade tanke på att utbilda mig till florist på gymnasiet? Man undrar ju hur livet hade sett ut då. Men jag ändrade mig i sista
sekund och valde att läsa till fotograf istället, vilket var otroligt roligt och något jag verkligen fått användning för. 

 

Vad hetter de små rosa volangdrömmarna? Så söta!

På gymnasiet var det mest suget efter kreativiteten som lockade till floristyrket, att få dyka ner i ett hav av härliga kulörer att binda buketter av. Nu på senare tid har själva intresset för blommor i alla olika former och själva odlingen
”blommat upp” (hehe). 

Det är ju häftigt det där. När man en kall februaridag stått och skakat ur fröpåsen på frön, petat ner i jorden och rått om de, tills nu (eller snart) 4 månader senare, när man barfota ute i trädgården kan gå och kan börja plocka
buketter, jordgubbar, gurkor…. av dessa små små frön. Man blir så himla mallig, samtidigt så fascinerad av moder jord. 

Så ett växthus, lite fler rabatter, määääängder av vallmo och rosor samt en fräsig fågelskrämma vore ju himla roligt att pryda vår sommaträdgård med. 

Vad dekorerar ni trädgården med? 

När livet är en fest!

13 år och oräkneliga blombud senare, så blir jag fortfarande precis lika glad när han överraskar med en bukett. Det är så fint att bli uppskattad med just blommor. 

Förlovningsdag. 6år sedan i fredags. Något jag inte direkt firade när vi liksom har bröllopsdag att fira nuförtiden men självklart skulle även förlovningsdagen firas, tyckte han. Och det är ju självklart egentligen, desto mer man har att fira, desto
roligare! 

Som idag, idag har vi firat igen! Ett stycke registreringsbevis flög nämligen in på mailen idag. Hohoo så skoj! Så nu ska det fotas, bygga hemsida och förbereda inför lansering! 

Muttrande efter katten…

Idag fick Milton ha en hemmadag från ”jobbdagis” eftersom Nellsan har åkt på sin livs första förkylning, stackarn. Eller stackarna. Ren och skär besvikelse i Miltons ögon när han inte skulle få komma iväg och leka av sig. Efter en lååång sovmorgon
tog vi oss iallafall ut för att greja lite i trädgården, det muntrade upp Milton, lilla trädgårdsmästaren. Som han älskar att fixa och dona.

Bästa skylten. Ogräs, om nån mot all förmodan skulle missa att man fuskat med rensningen.

Han fick plantera ut gurkan som han själv varit med och frösått. Sen vattnade han, och lite till och lite till. Välvattnad gurka och jordgubbar i landet.

Det blir lätt lite häng på brallan med alla benböj i rabatterna…

Solen kom och gick men så skönt att juni-värmen äntligen kommit, så man slipper hacka tänder mellan solglimtarna.

"Kom mamma, kom!" 

Milton lyckades se den lilla röda pigan i rabatten.

 Vi sådde även lite blommor i en rabatt med frön som "blev över" från försådden i våras. Han skällde lite efter katterna (våran och grannens) när vi gick kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand, och han fick se
att någon med tassar gått i den nylagda jorden. De skulle banne mig inte få bajsa i hans nyplanterade blommor, haha! Håll tummarna för Miltons plantor och frön!

Nu grönskar det i MiniGråbo

 Jag och Nellsan tog jordsäcken under armen, spaden i hand och traskade ner till Lekstugan för plantering! Den har ju varit alldeles naken sen vi slängde ut vinterns granris. 

Så, nu har MiniGråbo fått sitt första blomster! Urgulligt. Nu är det fritt fram för de vita flingorna att trivas och växa till sig i de små lådorna.

Så kom det en traktor och "swishade förbi" mitt i planteringen. Jack och Milton som fyllde en gammal rabatt med lite sand och jord. 

Jag bad Milton att påminna mig om att vattna blommorna varje dag, på riktigt, så lätt att glömma och de torkar ut snabbt i så små lådor. Det är det bästa man kan göra om man vill bli påmind om något, be Milton. Vad tror ni det första han sa
var imorse? 

"Juste mamma (med fingret i vädret) vi måste vattna blommorna i MiniGråbo" 

Duktig kille.

Det ska byggas ett litet soldäck kring MiniGråbo under semestern. Med ett räcke. Det viktigaste av allt, eftersom Miltons lilla röda brevlåda ligger och väntar på att hängas upp och bli använd. 

Extrapiff med minililja

Himla gulligt att smycka gåvor med blommor tycker jag. Ett litet piff-tips inför morsdag. 

I år blommade påskliljorna alldeles lagomt till just – påsken, som lyckligtvis var sent i år så de små liljorna hann med. Varje år brukar liljekonvaljerna titta upp alldeles lagom till morsdag men frågan är om de kommer tidigare än någonsin
i år, anar redan lite knopp hemma i rabatten. 

Minns ni denna inslagningen? med lite brudslöja. Snittblommorna från butikerna gör det möjligt att piffa vilken högtid som helst, året om. 

Ett knippe minililjor. 

Tisdags-unna

Idag gick jag in i vår lokala blomsterbutik och pekade:

 ”den, åååh den, och den fina gröna, och lite brudslöja, och ta en sån också, det blir fint till allt det långa!” 

Jag unnade mig en ”egenplockad” bukett i gröna toner. Det känns lyxigt. Speciellt en kall och snöig tisdag i mars. Färska, fina blommor inlindade i ett tunnt, brunt papper som skyddar de på resan hem. 

Jag ska använda några av dem till månadsfotografieringen av Minelle som jag planerat imorrn, trots att hon är 8 månader PLUS en dag imorgon men det får gå bra ändå. Ända sedan hon fyllde en månad så har jag fotat henne på månadsdagen varje månad
och format siffran på den månad hon fyller med blommor. Buketten blev så fin att jag nästan inte vill röra den, men någon slags 8 ska jag nog få till utan att dissekera den helt.

Bästa sortens blommor

Alltså denna bukett! Skyndade mig att föreviga den på bild innan de ätbara ”blommorna” ryker nu till helgen, antagligen redan till fredagsmyset… 

Det är svårt att ge den rättvisa på bild, den är så maffig och fin. 

Jodå, det vattnas i munnen! TRE paket med Djungelvrålspopp. Det är en galet god blandning Cloetta fått till, med plopp och djungellakritsen, mumma! 

Och min man har valt ut de noga (inte bara lakritsen) eftersom kombon av just eucalyptus och rosa blommor är svårslaget. 

♡♡♡

Låt det få växa fram…

Tänk vilka mängder med gurkor det gav oss det lilla miniväxthuset förra sommaren och nu står det där och fryser. Nu längtar jag riktigt till de gröna gräsmattorna för att få ta sig an trädgården en gång för alla. Tanken är att
blommor ska ge gurkorna sällskap. Inte att trängas i växthuset men som grannar. 

Jag tänker att det där med gröna fingrar får växa fram efter hand, man lär sig genom att göra liksom. Vi delar ju visionen och viljan om att ha en fin blommande trädgård jag & min man, och bara det känns som en bra bit på vägen! Det blir femte sommaren
i huset nu och trädgården har liksom halkat efter då vi fokuserat på interiören, barn och bröllop de somrar som vi bott här. 

I somras planterade vi några klätterrosor som verkligen gav oss mersmak, jisses vad de klättrade!  Jack var så omhändertagande (som med precis allt annat levande, om det nu är hönor, barn eller växter) med rosorna och bäddade fint in de
i grankvistar inför vinterns kyla. 

Nu är jag sugen på att gräva rabatter, plantera träd, förså blommor osv osv.. kan det vara så att det döljer sig en liten (stor) vårlängtan i mig nu tro? Nu ska jag googla blommor, gröna-fingrar-tips och dyka ner i inspirerande trädgårdskonton på instagram!