Så var jag numera trettio, sen i lördags. Och oj vad det känns, det vill jag lova. Ett par oätna tårtor, ett totalt igendammat hem och en ballong tom på luft är det som återstår efter partyhelgen. Att jag fyllde trettio känns just nu som att det hände helt utan min vetskap, vilket det också gjorde, typ. Jag älskar att fylla år, men fick (igen, vi minns ju förra året…) ställa in alla planer helt och hållet.
I onsdags blev den första i familjen sjuk, sen nästa… nästa…och nästa.
Inom loppet av 2 dygn så låg hela familjen utslagen som en hög i soffan. Totalt utslagna. Så sjuk som jag var i fredags har jag nog aldrig varit så långt tillbaka som jag kan minnas. Ni vet så sjuk att feberdrömmarna letade sig in även fast jag var vaken. Jag sov nästan konstant en hel dag, för så fort jag vaknade värkte varje millimeter i min kropp. Stackars barnen har hostat sig ut och in, allra värst nattetid, såklart. Till och med stålpappan var sängliggande.
De förbeställda tårtorna tänka till kalas fick stå och vänta någon dag i kylen, i hopp om att ork och smak skulle hitta tillbaka…
…Men tillslut fick vi rädda de genom att stoppa in de i frysen. Idag är det onsdag och hela familjen *peppar peppar, ta i trä* börjar äntligen pigga på sig igen. Kanske kan trettio behandla mig snällt framöver? jag behöver lindas in i lite bomull efter denna starten.
I februari är det slut på min era av 20-någonting och kliver in i i kapitel 30. När jag skulle sätta mig ner och göra den årliga önskelistan så märks det verkligen att jag blir 30, eller kanske att man till och med kunde tro att jag skulle ha passerat det sen länge tillbaka. Jag menar, man förstår ju att det inte är en 20åring man har att göra med, när man läser lister, vedspis och staket på önskelistan.
Jag har skapat en dröm-önskelista (obs! riktigt drömsk, så att ni inte får för er att jag är bortskämd) ni vet en sådan man säger till barnen när de önskar allt från en flygande enhörning till en bil med vingar:
”Önska kan man ju alltid göra, sen får man se vad man får..”
Okej, är ni beredda då? Nu kör vi, en soon-to-be ”30-någontings” stora stora drömmar, högt och lågt….
Värmlandsdörren. En otroligt vacker ytterdörr som påminner om en pardörr, fast är en enkeldörr. Den har vi länge spanat in som en alldeles ypperligt stolt pjäs som skulle kunna agera groventré i tvättstugan. Självklart skulle vi isåfall måla även den i samma grön som resterande gröna sköna dörrar här hemma.
Trekantslister. Vi planerar att skapa egna spröjs på samtliga fönster på vårt hus. En miljon meter trekanstlist kommer att behövas, på ett ungefär.
Staket eller gärdesgård. Vi skulle gärna vilja fortsätta med gärdesgård även runt vår framsida, det eller att vi skapar ett eget staket (liknande bilden och skissen ovan) i falurött eller vår fina skogsgröna, som matchar våra gröna fönster och ytterdörrar. Vackert och hålla barn och hundar inom ramarna så att säga.
Pardörrar i glas och med spröjs. En dröööööm, drööööm att få kliva ut direkt från vårt sovrum (där det idag sitter ett fönster) och ut på soldäcket, med en kopp kaffe och sitta där i timmar och bara njuta av vår sjöutsikt.
Vedspis. Även detta ett drömprojekt sedan länge. Vi planerar att mura upp för vedspis i min ateljé/verkstad/kontor här hemma. Kommer att vara i anslutning till punschverandan också, perfekt att laga mat där för att sen servera på långbord ute på punschen.
Kronljus i LED, med timer. Jag har en del ljusstakar och ljuskronor här hemma, men många av de vågar jag mig inte på att tända så ofta, med tanke på både lekande barn och viftande pälssvansar här hemma. Så batteriljus vore perfekt, i mängder. Gärna med timer, så slipper man tänka på att komma ihåg att slå på och av.
Ja ja, jag må har blivit en riktig blödig mamma, det är vad jag blivit minsann. För varje år äldre som mina barn blir så blir det bara värre. För då blir jag så sentimental och samtidigt helt förvirrad. Va, tänk att min Milton blir sju år!?
Hur kan han ha blivit så stor? Hur kan vi ha en son som liksom kan skriva, cykla, bygga Lego själv, räkna och liksom lösa saker? För är det något han är ena riktig fena på så är det just att hitta lösningar.
Han som älskar att fixa och dona, kanske en framtida Petsson.
Fina Milton, så liten och klok. Så liten och nyfiken på allt. Upptäcker världen i en hastighet så det ibland (ofta) är svårt för mamma att hänga på.
Även i år valde han att ha ett Super Mario party för hela slanten. Ballonger och tårta med både stjärnor, svampar och frågetecken på. Tillsammans har vi byggt Lego hela dagen med mullrande och blixtrar på utsidan fönstret, mysigt.
Sån lycka när han snabbt rev upp paketet imorse och fick se att det gömde sig en Luigi (i pratande Lego-version) där i. Hans Mario fick en kompis och Milton sin största födelsedagsönskan uppfylld. Det är det bästa som finns, att få överraska barnen. Speciellt med de där sakerna de skrivit allra högst på önskelistan, väldigt tveksamma på om de verkligen kommer att få det, glatt överraskade när de öppnar.
Vår älskade sommarflicka. Fyra år sedan den där stilla men ack så varma natten i juli. 2018, Sverige bestod av VM-feber och glödande skogsbränder. Men vår sommar blev en av den mest minnesvärda någonsin på grund av något helt annat, pågrund av dig, Minelleskling. Fyra år sedan du valde att äntra världen fort som attan, när du väl hade bestämt dig, efter att vi väntat otroligt länge, flera flera dagar efter beräknad ankomst.
Fyra år. Och framtida storfotograf. Sen hon fick en leksakskamera i plast, ett medskick i en Disney prinsess-tidning så har hon fotat, garanterat tusentals, bilder på allt, allt från crusingbilar på stan, till Pippi på Astrid Lindgrens Värld, ”foton” som ingen någonsin kommer att se resultatet av tyvärr.
Men så fick hon nu en alldeles egen riktig kamera som ger riktiga bilder. Kan ni förstå lyckan. Även för oss, att äntligen få ta del av det hon tycker är viktigt att få på bild.
Tillsammans med knotten och myggen och efter läggdags för barnen, kvällen innan kalas så gick jag & Jack ut i trädgården för att förbereda en liten överraskning hon skulle få se efter frukosten morgonen därpå. Vi överraskade henne med en alldeles egen Hoppetossa, med mängder av sand att gå loss i.
En buffé av sandglass, sandtårta och sandpizza har serverats hela helgen!
Självklart gjorde vi också en namnskylt till skeppet. Inga tvivel om vem en av favoritkaraktärerna är hos fyraåringen.
Hoppetossa kvalade sig snabbt in bland toppen av favoritleksakerna här hemma, både hos den stora och lilla piraten.
Jag älskar barnens födelsedagar nu när de börjar förstå innebörden av de på riktigt. Man får liksom återuppleva det där pirret igen. Nu är vår minsting fyra år. Så stor och så liten. Min älskade, Minelleskling.
Vad är det för dag idag? Vad är det för dag idag? Jo det är Malins officiella coronadag, hurra hurra hurra! Jodå, idag kom det lilla meddelandet på 1177 ”resultat påvisad Covid-19”, som en liten extra present på min födelsedag! Jag har ju varit sjuk i några dagar men just idag, på min 29årsdag ja då kom testresultatet – positiv.
Dagen har ju blivit aningen annorlunda om man jämför med andra födelsedagar. Som tur är så är jag iallafall piggare idag än de två tidigare dagarna. Men rastlösheten som börjar infinna sig i kroppen harmonierar dåligt med orken.
Och jag som älskar födelsedagar, men nu får fika, gäster och presenter helt enkelt vänta iallafall några dagar till.
Men jag har ändå blivit grattat – fast på distans. Gulliga blombud på trappen. Jack hade ordnat skattjakt imorse. Milton sjöng imorse och hade slagit in ett så fint paket. Och sol. Bara en sån sak, piggar ju helt klart upp! Och firandet med nära och kära, det kommer jag minsann ta ikapp så snart jag karantänat klart.
Mattan har jag suktat efter ett tag nu, den skulle liksom bli alldeles prima inne i vårt vardagsrum. Lamporna är de allra sötaste från Strömshaga, skulle egentligen behöva totalt 3st till här hemma, eller finns det någon maxgräns egentligen? skulle vilja ha de helst överallt!
Nästan orimligt att jag ännu inte äger en fakir, eftersom mitt hem kryllar av buketter sommartid.
Så blomfakir är också med på önskelistan. Utöver det så är alltid pengar en bra idé, och presentkort på IKEA – kommande investering av spottar och gardiner.
Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.
Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?
En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.
Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.
6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.
Skolan.
Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!
Så har det gått tre år. Tre år sen hon kom in i vårat liv och gjorde oss till en familj på fyra. Minelleskling. Vår allas älskling. Tjejen med skinn på näsan, med en humor större än hon själv ens kan ana, alltid bus i blicken och med ett hjärta av guld. Föralltid tacksam att just hon kom in i vårt liv.
Enhörningsparty i flera dagar! Vi spred ut kalasen även i år, en dröm för en liten nybliven 3åring, att få fylla år i flera dagar! Hon fick själv följa med in på affären och peka på de ballonger och kalasdekorationer hon önskade. Rosa, lila och enhörningar, för hela slanten.
Vad hon hade önskat sig? Ett kassaskåp och en rosa cykelpump. Till hennes stora lycka fick hon just det (även om den enda cykelpump vi fick tag på var orange så dög den gott) och även en alldeles egen rosa cykel, att använda cykelpumpen till. Samt en egen kråkan, med väldigt många fler presenter därtill. Så nöjd 3åring ♡
Nämen se där, nu är jag 28! och har t.o.m hunnit bli 28 år + 2 dagar! Jag trivs med mina 28 jordsnurr och är glad att jag får fira ytterligare en födelsedag med alla mina nära och kära i behåll!
Jag startade den soliga födelsedagen med skönsång från två trollungar och en sömnig man, som klivit upp i ottan för att ordnat så fint med ballonger, paket och kalasbricka ….och skattjakt!
Oavsett om jag fyller 8, 28 eller 80….Födelsedagar är lika med kalas!
Fynden jag gjorde på skattjakten tänkte jag visa i ett eget inlägg någon dag!
Här står jag och min lilla, älskade, långhåriga, hårborstvägrande-busunge och beundrar en av mina nya Bergs potter krukor! Tänk när den är fullproppad med storblommande Mårbacka! Än så länge är pelargonen i väcka-till-liv-tillstånd efter vinterdvalan.
Kalas i dagarna två med alla nära och kära. Idag hade vi utomhuskalas med korvgrillning på gården. Coronavänligt och urmysigt!
Nej, jag ska inte hymla med något. Jag älskar födelsedagar. Älskar. Att få önska sig saker man behöver eller villhöver, att få ett extra tillfälle att fika och träffa de nära och kära. Oavsett om man är barn eller fyllt vuxen så går man runt med en speciell känsla i kroppen, som håller sig under hela dagen, en känsla av att dagen är speciell. Snart är det dags igen och det gör mig absolut inget alls, att bli ett år äldre.
Varje år knåpar jag ihop några önskningar på en lista. I år tänkte jag egentligen bara önska mig en enda sak, pengar till vårt tänkta byte av golv. Något vi hade i tankarna redan för snart 7 år sedan, när vi flyttade in i Villa Gråbo, men saker har kommit emellan och prioriterats om.
Det orange-aktiga iskalla klickgolvet ger mig bara värre och värre rysningar efter alla dessa år, inga sköna sådana…
Byte till trägolv ska nu ske, så snart som möjligt. Så bidrag till golvet hamnar allra överst bland önskningarna. Och med byte till trägolv så kommer vi att behöva ha en skyddande matta under köksbordet, jutemattan skulle bli perfa. Både extra värme, extra mys och lite lättare att hålla rent efter två små grisar (okej då, även de två stora grisarna i familjen kan spilla en del vid matbordet ibland…)
Jag har mängder med frön som snart ska sättas i kruka så mängder av de vackra Bergs potter – krukor är varmt välkomna att få flytta in hos mig. Jag vill allra helst fylla upp varje fönsterbräda med dom här hemma, alla färger (i terrakottakrukorna) och storlekar är välkomna.
Några dynor till, av sorten som redan pryder några av våra köksstolar. Jag är typisk lättfrusen, även om rumpan. Dessa är både snygga, varma och lättplacerade. Dessvärre har vi bara två av de än så länge, så det blir lite av ett lotteri vid frukosten, vem som är sist upp ur sängen och får frysa om rumpan (blir alldeles för ofta jag dessvärre… haha!)
Sist men inte minst, ni minns väl tapetproverna jag klickade hem? Jag har inte släppt den gröna rosdrömmen. Jag övertygar mig själv varje dag att de skulle passa perfekt ovanför vår kalkgröna pärlspontspanel här hemma, och till det blivande trägolvet, jaa men visst! Klart några rullar ”Hip Rose” hamnar med på önskelistan!
Villa Gråbo 