Första Maj, minus damråttor plus sippor

Välkommen maj. Efterlängtad, hoppfull och aningen spännande. Valborg igår fick snabbt ändrade planer eftersom minstingen i familjen fick hög feber och sov hela långa dagen.

På kvällen tände vi istället ljus, myste i biorummet på övervåningen och plöjde många avsnitt av nya favoritserien ”drömslottet”.

Otroligt inspirerande serie, även om vår egna dröm inte är ett renoveringsprojekt i form av slott på 48 rum i Frankrike, men kreativa människor med stora drömmar och som vågar kasta sig ut och följa drömmarna oavsett vad andra tycker, är alltid inspirerande.

En extra dag ledig på helgen dessutom, vilket har varit riktigt skönt och att majs allra första dag bjöd på oväder gav då ett ypperligt tillfälle att göra sig av med en del av dammråttorna här hemma. Nystädat och redo för värme och vår. De färska blommorna på bordet räddade jag och Minelle från ovädret igår. Sipporna från gården.

Det är snart exakt 9 år sedan vi flyttade in i Villa Gråbo och då fanns inga vitsippor på gården. Jag visste att jag i framtiden ville ha tidiga vårtecken att leta efter på gården, tillsammans med mina framtida barn gå skattjakt efter de tidiga blommorna i gömmorna, bland torkade löv och gräs. Jag grävde då upp ett gäng från mina föräldrars äng av vitsippor och bäddade ner i jorden strax intill vår häck.

… igår, 9 år senare, plockade jag en hel bukett tillsammans med min dotter. Tänk vad häftigt ändå. Att gården gett oss så mycket under dessa 9 år. Något som verkar så simpelt som en liten bukett trädgårdsblommor, men som är så mycket mer.

Kök för kurragömma och nostalgi / Före & Efter

Minns ni mitt tidigare inlägg jag skrev för någon vecka sedan? Om att vi renoverat vårt hem till vårt, men ändå bevarat mycket nostalgi, minnen och själ i huset. Jag fann några fler bilder från när min farmor och farfar bodde här, som jag tycker visar det väldigt bra. Köket är desamma, samma bakbord som farmor alltid knådade och mjölade vid, på det årliga pepparkaksbaket, det lilla ”kryphålet” under diskbänken som var perfekta gömstället för kurragömma går fortfarande utmärkt att klämma in sig i.

Samma kök, men med ny prägel, vår prägel.

Köksstommen är precis den samma som min farmor och farfar satte in någongång på 70-talet, i massivt trä, även beslagen är desamma. Vi har målat om köket i den ljuva, lena, gröna nyansen. Kaklet har bytts ut mot pärlspont och golvet till ett klassiskt skurgolv. Vi gallrade några några skåp längst in i hörnet och byggde hörnskafferi (ytterligare ett prima ställe för kurragömma, tjohej!)

Vi är faktiskt lite malliga över att lyckas balansera renoveringarna på detta sätt, att skapa ett ”nytt rum” men använda väldigt mycket av det vi redan har, ett genomgående mål i alla våra renoveringar här i Villa Gråbo. Nostalgin, ekonomin och miljön är nog mallig även den.

DIY – Platsbyggt, gammaldags, skafferi med fönster

Inlägget innehåller Affiliate länkar

Varning för ett snäpp skrävleri, men oj vad jag älskar vårt gröna, platsbyggda, gammaldags hörnskafferi. I så många år drömde jag om just det, men vi fick klura inte bara en, två eller tre gånger på hur vi skulle få till det i vårt långsmala kök.

Kan vid första anblick se litet ut, men det visar sig rymma både mjöl, kryddor, hundmat och godis i mängder. Till och med kurragömmande-barn (och vuxna). Hyllplanken är gjorda av överblivna golvplank i furu och träkonsoler. Prydda med hyllspets. Lampan är lilla bebis-Miltons gamla fönsterlampa som prydde hans fönster i sin babyblå nyans, när den lilla bebisen växte sig till en skolkille ville han byta ut den och mamman var snabb med att återbruka den med lite sprayfärg och istället låta den bli den perfekta skafferilampan i sin vackra tygklädda sladd.

Den höga tröskeln var min kära mans idé och det är en av de detaljer jag gillar allra mest med skafferiet. Att man liksom får kliva in i skafferiet, känns mer trovärdigt gammaldags då tycker jag. Utrymmet på golvet är guldvärt, så många potatissäckar, pepparkaksburkar och saftflaskor som ryms där.

Glasburkar är perfekt att fylla med torrvaror och det blir så snyggt. Jag har under flera år samlat på mig ärvda och loppade glasburkar och flaskor. Jag har använt mig av dymoettiketter för att enkelt märka upp burkarna.

Här är några bilder från vårt bygge. Vi mätte upp och provade oss fram till rätt storlek med hjälp av eltejp på golvet (bild 1 & 3) Det var på så sätt även lättare att se hur vi skulle få till den lilla (men ack så viktiga) vinkeln snyggt. Vinkeln var viktig, för att det inte bara skulle kännas som ett klumpigt, fyrkantigt skåp vi ställt dit. På bild två har vi reglat upp och satt in det lilla fönstret (överljus) som tidigare satt i vårt gamla dass. Fönstret kom fram som en otroligt tjusig detalj när resten av skafferiets utsida blev grönt, visst?

Vill du se mer av skafferiet så finns ett inlägg här, innan det bäddades in i antikgrönt. Undrar du över något så lämna en liten kommentar, så svarar jag så snart jag kan.

Tips på passande glasburkar för skafferi finns hos Cervera här och här (Klickbara affiliate länkar)

Efter regn kommer…. hemtrevnad

Titta, de där regntrista höstdagarna jag skulle ägna åt att måla resulterade i ett grönt kök och betydligt mycket mer hemtrevnad än innan om ni frågar mig. Det är ju något med färg, som gör att saker ser lite mer genomarbetat, personligt och mysigt ut, tycker jag. Och att just grön är en av favoriterna vet vi ju sen innan.

Före och Efter

Vi hade kvar tapet av vitsippeängen som vi klädde väggarna med i vardagsrummet förra hösten. Färgerna stämde så fint överens med köket och vi är ju så ofantligt nöjda med vardagsrummet efter att vi renoverade där, så vi bestämde oss för att smacka upp resten av vitsipporna även i köket. Tyckte det blev fint att rummen som gränsar till varandra fick en slags samhörighet fast det också är helt separata rum.

En gång för alla, grönt är skönt.

Jag vet, jag sa ju att jag skulle måla köket en gråtrist blaskiga i januari. Men november blev allt för mörk, trist och tråkig. Den där färgburken med linoljefärg stod ju ändå där och väntade och jag tänkte att om jag vill ha ett extra mysigt kök till jul så är det ju isåfall nu jag bör sätta fart. Nu, så jag i lugn och ro kan julpynta och bara njuta, hela december lång. Med ett grönt kök. Såhär i efterhand tänker man:

Varför väntade vi så länge?

Nejmen alltså titta på köket! Titta så opersonlig och tråkigt vi levde i det vita? Så många års velande och betänketid och så känns det så självklart när det nu står där i grön kostym. Ser ni hur fint lillfönstret på skafferiet kom fram nu? Det är helt klart mer oss nu och sådär hemtrevligt ombonat torparkök som vi önskar här hemma. Den beiga på pärlsponten ovanför diskbänken harmoniera sådär helt lyckligt skuttande bra tillsammans med den ljuva gröna.

Nu ska jag inte bli allt för skrytig, för det är faktiskt fortfarande två skåpluckor som ska upp på andra sidan av köket. De ligger i skrivande stund på tork. För enkelt har det inte varit, det där med linoljefärg. Med tre dygns torktid på varje lager har mitt otåliga jag verkligen fått tygla mig. Men färgen i övrig är ljuvlig. Jag lovar en helhetsbild när hela köket är helt färdigt.

Linoljeburken sneglar åt mitt håll…

Jag kan skylla på en hittills alldeles för vacker höst, vore ett lyxproblem helt klart… för i somras pratade jag om att jag skulle ägna alla regniga höstdagar åt att måla om kök.

Ingen lucka är ännu målad.

Och visst har vi skämts bort med soliga dagar som man istället valt att spendera utomhus, men också bristen på tid, ork och ekonomi har satt käppar i hjulet. Ännu en längre sjukskrivning (den tredje på mindre än 2 år) av min man gjorde så att vårt pågående projekt – punschveranda sattes på paus. Den som skulle färdigställas innan vi påbörjade målning av kök. Vi fortsätter sikta på att fira jul i punchen, med stora julstjärnor som pryder de spröjsade fönstren, en ståtlig, stor och stämningsfullt prydd julgran och julmiddag uppdukad på vårt gustavianska långbord.

Vi hoppas. Det är i det stora hela taket som är kvar. Det ska isoleras och läggas ny plåt på. Då om någongång behöver vi ju faktiskt fint väder. Men mer om punschrenoveringen i ett eget inlägg. Nu fokus på kök. För visst är det halva nöjet med renovering? Planering, moodboards och visioner. Vi vill alltså måla om köket i en varm, ombonad linoljegrön. Antikgrön, den ljusare varianten av exemplen på bilderna. Och väggar i en mjuk beige.

Visst kan ni föreställa er harmonin som skulle uppstå?

Beställde hem två olika små färgprover i linoljefärg, men föll pladask för just antikgrön. Så behaglig kulör. Att måla med just linoljefärg blir en ny och spännande upplevelse. Känns liksom hållbart och härligt att måla med. Tänker att följa Lovisa Furubos guide till punkt och pricka bör inte bli annat än succé.

Antikgrön linoljefärg från Ottosson färgmakeri, Mässingbeslag och skafferiskylt från sekelskifte.

Våra beslag är i mässing, en perfect match med antikgrön. Många redskap och trägolvet är i detta ljusa träslag. Mmmmm, ljuvligt tillsammans. Målbild får bli att klicka hem skafferiskylten och vredbeslaget till skafferidörren när allt är färdigmålat, som pricken över i. Ska vi sätta upp ett nytt mål? Är det kanske linolja jag ska ägna de långa, mörka, januaridagarna åt? Ja så får de baskemej bli!

Det fladdrar till i en tyllgardin…

Det är sommartid och de tunga, tjockare gardinerna och mattorna byts ut, för att de ljusa, tunna textilierna gör åter entré. Mysigt och ombonat byts ut till nätt, skirt och lite romantiskt. Så även i vårt kök.

Jag fick en snilleblixt att plocka bort de två luckorna under vår diskho, för att istället sätta dit en gardinspiral och få in lite mer mjuka textilier i köket. Det lite hårda blir mer mjukt och nästan känsla av sommarstugskök. Luckorna finns bevarade och förvarade för eventuell framtida bruk.

För är det något jag lärt mig efter alla år i hus så är det att spara på allt, antingen får man användning för saker och ting i andra projekt eller så byter man stil med åren och byter tillbaka till något man tidigare tyckt vart helt bananas.

Det blev luftigare och somrigare med tyg. Framöver tänker jag att jag även ska sy mig en fin kappa i något småblommig härligt tyg. Och kanske en kappa i linne, det är alltid fint.

Platsbyggt gammaldags skafferi – med potatis!

Nu har jag äntligen samlat ihop lite bilder från kökets makeover i höstas. Vi blev ju inte bara med ny köksfläkt (stans snyggaste) utan byggde även vårt efterlängtade platsbyggda skafferi, självklart i gammaldags stil.

Först fick vi rensa det skafferi som stod där innan (bild längre ner i inlägget). Vi tog bort ett högt skåp och ett lägre för att få hörnet helt tomt. Tidigare hade vi en köksfläkt som satt fast i kryddhyllan ovanför spisen, den rök den med. Sen blev vi visst utan köksfläkt i nästan en vecka.

Man kan tänka sig att den veckan innebar sallad, men icke! Varför inte steka hamburgare? Pannkakor och fiskpinnar? Ett perfekt tillfälle utan fläkt, tyckte min man. Matoset låg som dimman på en fuktig äng en septembermorgon här hemma.

När vi hittat ut från dimman efter en veckas matos så kom äntligen leveransen av köksfläkten. Som ett smycke i sig i köket. Älskar stängerna på sidan.

Sen började bygget av skafferiet, eller ja, nästan. Först klädde vi väggarna (som skulle bli skafferiets bakre vägg) med pärlspont och lade trägolv på den plätt där tidigare stått skåp, SEN började bygget! Många sena kvällar när barnen lagt sig drog vi fram såg och spik. Stommen växte fram, fönster kom på plats, väggar kläddes in, lister mättes och kom på plats.

Sen var det dags för hyllor! Träkonsoler och trähyllor (av de överblivna golvplanken). När vi var på julmarknad i Nora fann jag hyllbård i spets på deras byggnadsvårdsbutik, blev perfekt!

Äntligen fick de makaronfyllda glasburkarna komma till sin rätt.

Denna vinkeln är så viktig och fönstret såklart. Utan de skulle det nog kännas mer som att ett fyrkantigt pärlspontsklädd rymdskepp. För att det inte skulle bli klumpigt behövdes lite detaljer och detaljer gör så mycket.

Så fann jag de finaste lilla vinter-pyntet till lillfönstret.

Ska vi kalla dessa lite ”behind the scenes bilder”? Ja det gör vi! Här är dörren, som från början kommer från ett gammal köksskåp som stod där vi har vårt kylskåp nu. Som sedan hamnade i tvättstugan, men som nu skulle kasseras, men dörren tog vi tillvara på. Perfekt eftersom den är i samma stil som resten av köksstommen.

En mobilbild fångad en sen lördagkväll när äntligen fönstret kom på plats, ett stort delmål på hela skafferi-resan.

Tänk er fiskpinnar, hamburgare och osande pannkakor. Japp = dimma! Här hade vi använt eltejp på golvet för att lättare mäta ut och se vart stommen skulle bli bra.

Och en före-bild, alltså det vänstra hörnet som fått en makeover. Före-bilden är inte kattskit alls, men resultatet blev desto bättre! Det nya platsbyggda skafferiet är inte så stor till ytan men oj vad det sväljer så enormt mycket!

Prisa gudarna, vi får plats med määääängder av potatis i nya skafferiet, till sommaren kan vi utöka potatislandet!

Nostalgi & en känsla av trygghet

Tack januari 2021 för att du behandlade oss väl och strösslade soliga, krispiga och snöiga dagar över oss. Det var precis den starten vi behövde på det nya året. Januari har gått ovanligt fort och inte kan jag väl vara helt ensam om att redan få lite feeling av ”för-vår”?

Nog för att -14 grader (som termometern visa i skrivande stund) och 40 cm snö inte direkt skvallrar om vår, men ni vet, ljuset, senare och senare solnedgångar, tulpanernas stora glanstid, galloperande dagar och raska steg mot februari, det låter väl däremot som en försmak av vart vi är påväg och vad vi har precis runt hörnet.

Det blir så konkret när man har en månadskalender eller liknande, att tiden går väldigt fort.

Men visst bytte jag väl månadsbilden alldeles nyss?!…

Jag har i många år haft Elsa Beskows månadsbilder hängandes på tjurkroken i porslin, i köket. Åh så jag älskar de. För mig är Elsa Beskow barndomsminnen. Tomtebobarnen, solägget och den älskade lilla hattstugan!

Milton har stenkoll och påminner mig gärna om jag är en dag sen med kalenderbyte och är gärna med och bläddrar bland bilderna för att hjälpa mig leta rätt på den aktuella månaden att pryda ramen med!

Jag tycker så mycket om sådana här småsaker som en dag kanske blir mina egna barns tillbakablickar och minnen. Något som väcker trygghetskänsla i dem.

Små saker som blir liksom som en liten trygghet inne i själen, att man som blir vuxen blir alldeles varm i magen av att titta på. En gammal barnbok, en speciell godis mat åt som liten, att ha med apelsin med på skidfärden, en leksak, en plats man brukade leka på eller något helt annat, som framkallar den där trygga känslan av nostalgi.

Här finns Elsa Beskows fantastiska böcker att köpa, från Bokus (klickbara Affiliate-länkar). En stor dos nostalgi mellan två pärmar ♡

Solägget / Tomtebobarnen / Hattstugan

Morgonstund har guld i mun…

Inlägget innehåller en affiliatelänk till kaffemaskinen, den finner du längst ner i inlägget!

Vinka iväg mannen & barnen till jobb & förskola, sen slå på en kopp kaffe, nyhetsmorgon mumlar i bakgrunden och samtidigt beta av lite jobb på datorn. Så ser min morgonrutin ut på vardagarna. Det är perfekt start på dagen om ni frågar mig.

Och ännu mysigare mornar blir det nu efter ledigheten, när jag fick världens finaste julklapp av svärföräldrarna. En espressomaskin!

För det första, hur snygg detalj i köket?! Och det andra, så gott kaffe snabbt och enkelt!

Med mjölkskummare. Kaffetantens (jag!) bästa vän. En caffe latte gjord på en grisblink. Känns liksom lite som cafélyx varje dag.

Kökets maskinsamling, skönheterna i gräddvitt.

Önskar du en likadan så finns den att köpa här, hos Bagaren & kocken!