Bland meter av spindelväv, jordgubbssyltiga händer på duk, livs levande lego och en spindel med 12 ben, firade vi det årliga halloween-kalaset med mina föräldrar under den gångna helgen.
Maskerad, givetvis. Barnen planerar detta i månader i förväg och mina föräldrar har en hel garderob i källaren, efter mina uppväxt med alla halloweenkalas vi hade. Föräldrarna i familjen Rosö däremot? Jodå, den ena har pinnat (alltså sökt inspo på Pinterest) hemmagjorda kostym och planerat sen någon vecka tillbaka ändå, men den andra av oss legobitar sprayade färdigt sista lagret färg på sin ungefär en halvtimme, innan avsatt starttid för kalas. Säger inga namn, men en av våra stolsdynor kan eventuellt vara lite guldpräglade, haha.
Jag älskar dina bild. Så många frågetecken men också självklarheter. En legobit i storstövlar? En demon? tjur? oklart. Möts i dörren, för en promenad med vovvsingarna. Eller jag menar med pumpan och spindeln.
Barnen målade inbjudningskort för någon vecka sedan, för att bjuda in till helloweenkalas där vi proppat med ätbara fingrarna (varmkorv med ketchup), läskigt blodig bordsduk (Minelle gick lös med rödfärg) hoptrasslade spindlar i metervis med spindelnäst (Milton gick lös med spindelnätet), med lite läskig middag och efterrätt. Så mysig tradition.
Villa Gråbo 