Nu börjar det klia i fingrarna. Den nästan bortglömda solen som nu äntligen varit bjussig de senaste dagarna gör en påmind om vad som är kring hörnet. ODLINGSSÄSONG!
Förra året gjorde jag mig en fröpärm. Jag letade fram en pärm här hemma och köpte mig plastfickor med fack, för att få en tydlig översikt och för att ha alla samlade på ett och samma ställe.
Man kan välja att dela upp det efter månader, när man tänkt så de olika fröerna, eller i kategorier.
Jag har delat in mina i kategorierna ”ätbart” och ”blommor”.
Idag har jag och Minelle tillbringat stor del av VAB-dagen med en varsin pensel i handen, då passade jag på att piffa fröpärmen lite.
På pärmens insida har jag satt ett papper med en översikt av alla fröer jag har i pärmen, så smidigt att kunna titta på när man ska göra beställning på nya.
Sommaren 2021 har passerat. Så fin den var och så fort den gick. Under den gångna veckan åkte de gamla ullsockorna på i stövlarna när jag skulle ge mig ut i trädgårdslandet. Förmiddagstempen är inte allt för skrytsam längre. Tur att solen iallafall ger oss en mjuk övergång från sommar till höst.
Nu passar vi på, innan frosten kidnappar allt.
Det är ju den där tiden nu, där varje natt är lite av en chansning. Lever blommorna när jag tittar ut imorgon? Frosten är bara kring hörnet. Därför är skördetiden verkligen ett faktum.
Vi gick från helt orutinerade, total-misslyckade morotsodlare förra året. Både utan växthus (det stod klart förra sensommaren så vi han aldrig odla i det) och endast med en liten pluttig pallkrage, fylld av meterhögt ogräs som totaltmosat varenda morotshopp. Från det – till detta årets odlarsuccé!
Så lite skrytsamt var jag tvungen att föreviga morotsknippet!
Och än har vi inte skördat allt. Några morötter fick sitta kvar lite lite till, för att växa sig ännu större och så småningom göra sig ännu smarrigare som kokta, med lite smör och salt till. Och som vi har ätit egenodlat potatis under hela sommaren, total braksuccé!
Så vad kan vi lära oss av detta då? Att alla är nybörjare någongång, att man lär sig av sina misstag, att det tåls att prova även om man inte har någon aning om hur det kan te sig, att det mesta är bara en googling bort, att ett stort växthus och ett trädgårdsland skapar ett otroligt trädgårds/odlarintresse som man inte ens kunde ana att man hade inom sig OCH – att så morötter med såband!!!
Ja, det är den stora anledningen till årets morotsuccé – såband. Dels var det väldigt enkelt att plantera tillsammans med barnen, bara att peta ner ett lite band fyllt av frön och sen dutta över lite jord. Sen är det även betydligt enklare att skilja på ogräs och morotsblast som kikar upp ur jorden, eftersom morötterna växer på en perfekt rak rand med såband.
Till våren planeras att gräva ett ännu större trädgårdsland och kanske även bygge av jordkällare, för tänk vad roligt det vore att kunna skörda så att man kan förvara det även under vintern och njuta av egenodlat även till jul!
Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…
Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!
Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.
Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…
Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….
De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..
…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!
Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.
Egentligen på jakt efter något helt annat sprang jag på den lilla korgen i ett av köksskåpen. Full av totalt bortglömda, torkade vallmokapslar. Vilken skatt! Mycket bråte resulterar i skattjakt, i mitt egna hem!
Jag har ju redan beställt ett gäng vallmofrön inför odlingssäsong 2021, men har ju planerat att slå blomrekord (hallå, jag har ju ett helt växthus att fylla upp nu!) här på Gråbo nu i sommar, så fler frön var välkomna! Och vallmo, det är alltid en fröjd!
Jag försökte med en googling för att få svar på om de hunnit bli för gamla för att sås om, men fick bara svar på att de går att äta om de inte är mer än ett par månader gamla. Näe, inte riktigt det jag sökte svar på, så jag får väl helt enkelt stoppa ner de i jord till våren för att få svar.
Milton hjälpte mig att slå hål på kapslarna, så samlade vi alla frön i en liten genomskinlig skål, mitt på köksbänken. Kanske blir de lite mindre bortglömda där, när det väl är säsong.
Detta är väl återbruk utan dess like? Att från en liten blomma kunna få hundratals nya! Kanske ska gräva iordning och gör en helt ny blomsterbädd precis bredvid växthuset, en egen liten vallmobädd… Vi hoppas på riktig vallmolycka längre fram i sommar!
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år…
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger ”wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren”. Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.
Villa Gråbo 