Barndomsdröm

Idag hittar ni kanske ett välbekant hem i tidningen Leva & bo? Vi hade nämligen en stylist och fotograf här förra året som fotade både vårt hem och oss. Nu finns tidningen i butik och visst är det väl ändå en barndomsdröm som går i uppfyllelse.

Det må kanske låta nonsens i någras öron men har man matchat, möblerat, byggt och inrett ända tillbaka så långt som det lila (ja, allt i rummet gick i lila under den perioden) flickrummet hemma hos mina föräldrar så är det en dröm att faktiskt få dela sitt stora intresse i ett stort inredningsmagasin.

Vi renoverar, fixar och donar ju väldigt mycket, då det är ett av våra stora gemensamma intressen, så det är alltid roligt när det uppskattas och inspirerar andra. Att få chansen att visa många som är intresserade av samma sak, på en stor plattform.

Lite fnissiga blev vi när vi bläddrade i tidningen och insåg att vi faktiskt t.om hade hunnit göra om en hel del sen förra året vid den här tiden, då reportaget gjordes. Men vet ni vad? Det är faktiskt så att två supergulliga tjejer var här häromdagen och plåtade för ett nytt reportage som kommer att synas i en ännu större inredningstidning nästa sommar! Iiiiih, så pirrigt och kul! Vi hade så roligt när vi tog bilderna så jag har en känsla av att det kommer bli ett superfint reportage, lovar ju att såklart uppdatera när det publiceras till våren.

Har ni inte tidningen så går det att se ett litet utklipp på webben här (länk).

Här har ni mig, minilinslusen och Kompis på ett hörn

I fredagens lokala tidning (Filipstads tidning) hittar man mig! Jag driver eget företag sen hösten 2019, som formgivare och fick vara med i näringslivsbilagan, där de skrivit så fint om många flitiga entrepenörer i närområdet.

Trots att jag bor i en liten stad är jag lite av en doldis

Det är kul att få frågan att får vara med i ett reportage, eftersom många här på bygden inte vet att jag ens finns, trots att det är en liten ort. Min business är ortsoberoende eftersom allt görs via nätet och då blir det lite så, att många inte vet att man finns och gör.

När Sanna (som skrivit reportaget) var här hemma för att ta bilderna så var vi ute och lekte kurragömma. När hon frågade om hela familjen vill vara med på en bild kommer den minsta lilla linslusen glatt skuttande, men Milton stod lite blygt kvar skakande på huvudet.

Jo du förstår, jag var med i tidningen ganska nyss (när han tävlade i längdskidor) så jag vill nog faktiskt inte vara med denna gång.

Så Minelle fick ”ställa upp” och oj så mallig hon var när tidningen damp ner i brevlådan igår. När jag skulle fota tidningen för att lägga ut här, så slänger hon upp ”Kompis” mitt framför linsen. Kompis fick ju faktiskt inte frågan om att vara med på bild, så nu SKA han vara med på bild. Order från Minelle. Ord och inga visor – här har ni Kompis i – jag menar på – tidningen.

I takt med potatisblasten har juni växt fram och snart susat förbi

Dessa bilder tog jag en sommarkväll i början av Juni. Sen dess har potatisblasten hunnit skjuta till höjden, den gamla hästvagnen (i bakgrunden) har fått sig fina blommor och jordhögen (även den i bakgrunden) har istället spadats ut i diverse rabatter här hemma. Juni har växt fram, i kapp med grönskan och alldeles snart har den första sommarmånaden redan swishat förbi.

Men den låga kvällssolen och det fantastiska ljuset, det är fortfarande densamma, sicken tur vi har som får njuta av den ett bra tag till.

För ungefär en vecka sedan hade vi besök av stylist och fotograf som fotade varje hörn av vårt hem under en hel dag, för kommande reportage i ett stort inredningsmagasin. En rolig erfarenhet och ett roligt sätt att få se sitt hem med lite nya ögon. Dels hur mycket vi faktiskt jobbat och renoverat med det, just för att få våran prägel och vårt hem, samt att få se vilka hörn som andra tycker är lite extra fina. Själva reportaget kommer att dröja, eftersom de är så välplanerat de jobbar de stora magasinen, ca ett års förplanering innan publicering, men då har vi något gott att vänta på!

Något annat gott som vi har väntat på, är vår allra fösta potatis vi satte i våras, som alldeles strax är redo att skördas! Tänk vad mallig man kan bli av lite framgång i trädgårdslandet. Jag tjuvkikade under blasten igår och visst fanns det väl småpotatis där, som snart ska skördas!

”Malin ser fram emot att sätta bo”

Jag har ju lovat er att visa och skriva mer om reportaget jag var med i vår lokaltidning. Så här kommer ett litet urdrag från tidningen (Reportaget gjordes och bilderna togs i/vid farmor & farfars hus, dit jag & Jack ska flytta)

 

 

 

Foton & text: Lena Richardson, Filipstads tidning 2013-09-26