Skogsidyll med finfika

 

 

Varje år när vi firat vår bröllopsdag så har vi packat fikakorgen och promenerat bort till ”vår” sten, samma sten som vi förlovade oss på, som vi fikar på varje år på allahjärtansdag och som vi tog våra bröllopsbilder vid. I år har badgästerna fullkomligt stormat till sjön (som ligger strax nedanför vårt hus) och så även den stenen. Men vi gör oss inte omöjliga såklart, så vi stånkade ner både vagn, picknick och barn bredvid vägen och vidare ner i skogen på en plats strax bredvid stenen. En urmysig och nyfunnen skogsidyll, med plats för många fikastunder framöver i sommar. 

 

 

 

 

Det här snackar jag ”firande alá sommar deluxe”. Strålande sol, skog, tyst och stilla, blänkande vågor från sjön och jordgubbar. Toppat med vårt bröllops-sigill som jag avbildat som en caketopper. Den prydde både våra bröllopsinbjudningar och dekorationer på bröllopet. Och så nu även vår firar-fika. 

 

 

 

Ett stenkast bort bor vi. Förstå vilka fina platser vi har alldeles runt husknuten. Åh. Det fina med den gamla järnvägen (som går längs med sjön)och miljön kring är att den är lika fin året om. De eldröda färgerna på hösten, de vita inbäddade träden på vintern och ja, våren vet ni ju, när allt vaknar till liv. Då är allt vackert. 

 

 

 

Himlens skådespeleri

 

 

Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.

 

 

 

 

 

Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön. 

 

 

 

 

Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri. 

Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på. 

 

Gonatt på er!

Kärt återseende Pelle pajas

Vilken härlig måndag! Jack har börjat smygjobba lite, så vi slipper slänga oss hastigt tillbaka i vardagshjulet igen. Skönt med mjukstart. Men just idag var vi lediga, hela högen. Hela Rosö-högen. Det är ju de allra bästa måndagarna. 

Vi tog en köpa-present-till-fyraåring-utflykt med gott resultat. Det var lite av en utmaning att köpa när han själv var med, men än så länge är han lättlurad nog att kunna avleda med annat medans pappa betalade och snabbt gömde en kasse bak i bilen. På
vägen hem överraskade papsiJack med ett stopp i Nora, älskade vackra Nora. Bodde jag inte i vårt lilla paradis där vi bor nu, så hade jag nog banne mig flyttat till Nora.

Vi var här för nästan exakt ett år sedan. Då nyförlöst och med vårt lilla lilla knyte i vagnen. Idag var vår lillastora ettåring med och utforskade
Nora, pekade på varje hund som gick förbi och åt en glass på en bänk bland kullerstenen. Livet. Går så där attans fort ibland, men är så himla häftigt. Speciellt att få följa de små människornas resa. 

Vi besökte butiken Ärta Pärta, som vi upptäckte på vår utflykt förra året. Ett kärt återseende. Så mycket fiffiga prylar. En plåtlåda i form av en bil, eller en plåtburk innehållande ett ”bicycle repair kit” första hjälpen för cykeln, helt enkelt. 

Denna då. En kulskåpsmagnet, i form av en mini-salami-smörgås. Det du inte visste att du behövde i ditt liv, haha. 

De har även en del fina leksaker. Var så sugen på att norpa med mig en Emil & Ida hem. Men Milton har inte riktigt fastnat för Lönneberga (ännu). Det var dock ett tag sen vi kollade på det, men nu har Pippi gått varmt på TVn här hemma. 

     

Nora: loppis! 

Milton fann ett gammalt, hemsnickrat dockskåp. Så fint! Som en miniatyr av en gammal lantgård, slitet trägolv, falu-solblekt-träfasad och t.om ett litet tomteloft. 

Sen var det hög tid för lite Nora-glass! 

(Ser ni Miltons toksnygga egenvalda-outfit? Det där med att ”jag aldrig skulle släppa ut mitt barn på stan i foppisar” har jag liksom fått äta upp… hans är både aningen försmå och trasiga i ena spännet. Haha, jisses. Meeen han trivs oerhört
i de….) 

Jag och Nells delade på en ”Pelle Pajas”. Alltså det här med att blanda glass och godis, Mm-mmm! 

Se på gatorna, husen, lyktstolparna, butiksskyltarna… tänk att hela centrum är så fint! Älskar när det finns en så fin tanke bakom allt och inte bara funktion. 

En Pelle Pajas och några affärer senare så började klockan lida mot hemfärd. 

Nora i kvällssol, en augustikväll. Så himla fint. Tack älsklingsJackie för det spontana glasstoppet i denna ljuva stad. Sommarminnen ♡

Bland båtar och bullar

Dagsutflykt, 20 minuter hemifrån och hemma igen efter ca 1,5h. En lunch och en liten bryggpromenad senare. Ett sommarminne långt in i hjärtat. Jag älskar när det är så, enkelt, kravlöst och när något litet blir något stort att spara
på, stora minnen. 

Ser ni Miltons bestämda steg och målmedvetna blick? Det är ”jag hörde att det skulle finnas glass här någonstans-steg”. Och ja, ni ser själva, papsiJacks steg. Båda precis lika målmedvetna och sugna på glass. 

Bjurbäckens slussar, miljön är slående. Att ta en kaffe alldeles precis intill kanalen och vinka på båtarna som sakta flöt förbi. 

Detta kort är taget precis ovanpå en av slussarna (på en bro) och i det lilla röda huset därborta fanns både nybakad bulle, glass och räksmörgås. Vi provsmakade aaaalltihopa, såklart!

Vi hade sån tur att barnen hann med att få se en hel slussning genom de 3 olika slussnivåerna. Fast det är klart, faktiskt lika intressant för oss vuxna, även fast man sett det tidigare. 

Herregud. Min superdaddy med de två superkiddos. Så fina alla tre!!!

”Du och jag syrran, du och jag”

Triss i hjärtan! Älskar älskar älskar att samla på dessa mini-fast-mega-minnen med dessa tre hjärtisar! ♡

Barfota sommarbarn

Om hon mot all förmodan skulle springa (läs krypa) bort så är detta det första stället man skulle leta på. På verandatrappen, bredvid pelargonen. Och antagligen med en näve skarn i handen. 

Här eller i MiniGråbo, såklart. Men just det där att plocka med skarnet (som hon minsann hittat även nere i MiniGråbo, som grunden vilar på). Det här är ett sånt där minne från vardagen som man kommer prata om när hon vuxit sig större och man nästan glömt
att hon varit så liten. 

”tänk när du alltid kröp till verandatrappen och plockade med småstenen, du kunde sitta i timtal” 

Där sitter hon och vinkar högt med båda händerna ovanför huvudet, på grannen gammelfarmor när hon glatt får syn på henne då och då. 

Så himla fin. Med tofsar åt alla håll. Och dessa inbyggda armand på gosigaste armarna, åh min lillsnutta. Nästan som ferdinand men med en pelargon istället för en korkek. 

Flygande spindelmannen

 

Hej mitt i sommarlovet! 

 

Ni vet att jag skrev tidigare om det där med kläder och Milton, att vi är mitt i klä-sig-själv-och-klä-sig-väldigt-varmt-fasen? De tre senaste dagarna har han haft 4 olika ombyten varje dag, men varvar två plagg. Han växlar mellan batman & spindelmannen. Heldräkter med inbyggda ”muskler” = typ 1000grader varmt. Men riktigt ”schnyyygg” om du frågar Milton. 

 

Tur att fötterna iallafall fick svalka av sig lite i vattnet idag på kvällens promenad/cykeltur. 

 

 

Spindelmannen ser man mest rullande hela dagarna. Antingen på en cykel eller fyrhjuling. 

 

 

Han har slopat stödhjulen nu, han kom på att han minsann skulle lära sig att cykla själv, så han övar och övar, trampar och trampar. Idag släppte Jack stången några meter och spindelmannen flög så fint fram på grusvägen. Trampa trampa.

 

Det är häftigt det här med barn, att få följa deras resa i livet, varje liten men ack så stor framgång. Stolthet får en helt annan innebörd efter att man fått barn. 

 

 

Sen fick de små benen vila en stund. Även superhjältar kräver sin vila. Vi stannade till och kastade sten i vattnet, det är lika roligt varje gång. 

Ett besök i ”rävbutiken” på landet

Igår gjorde vi en liten utflykt till Kärnåsen, för att besöka "Klar-hälja" tillsammans med barnens farmor & farfar. 

Tema för dagen var veteranfordon, vilket intresserade alla generarioner, ung som äldre. 

Fast "vissa" tyckte att babblarna-boken var lite bättre att titta på, trots allt. 

Helmysig miljö med mycket kvar från förr. Första gången vi besökte helgen, men tydligen 49:e året det gick av stapeln. Synd att vi missade barnens egna dag i måndags, som vi fick se i programhäftet allt för många dagar för sent. Men nästa år! 

Det såldes hantverk och hembakat bröd i de röda timmerhusen. Och i en annan kunde man hitta en smedja med fina smidesarbeten under bearbetning. 

I ett av husen fanns även "rävbutiken" som Milton kallade det. Det var ett museum med Sveriges djur, uppstoppade, därbland räven. Men nej, den var inte tillsalu. 

Och lite lotter såklart! Hemslöjdstombola. Ingen vinst för farmor och Milton denna gång. 

Fast lika lycklig Millpill för det, halva nöjet är ju spänningen, att sakta sakta rulla de små papperslotterna. 

Sist men inte minst, röstning. Vilken bil var nu den allra finaste på crusingen? Tur man har en stark farmor när man är lite för kort i rocken för att nå upp och lägga röstkortet i brevlådan på flaggstången.

Största mottot i livet

Det är söndag, och en söndag heeeelt utan söndagsångest, underbart! Det är nog det allra största målet jag har i livet, att slippa ha den klassiska ”söndagsångesten” att helt enkelt hitta en vardag som man trivs med, att aldrig behöva ”gå till jobbet”
för att det man jobbar med är så roligt och givande. 

Och som nu, mammaledig och en tid i livet där man njuter av vad som kallas vardag (okej inte riiiiktigt helt vanlig vardag nu när vi har lyxen att även ha pappa hemma på sommarlov) och att njuta av detta, sommarens
lugna kvällar. Ser ni i bakgrunden hur stilla sjön är? Inte ett enda litet bris. 

Den här platsen är en enda stor mänsklig batteriladdare hela den. 

Med denna bild på den spegelblanka sjön (tagen strax utanför oss för bara några minuter sen) så säger jag godnatt och kryper ner hos mina korvar i soffan. Hoppas ni får en fin start på veckan imorgon! 

Guldkorn i rödrutigt

Igår blev vi bjudna på mat och en helfestlig efterrätt av Jacks gamla kollega och vän, och hans sambo. En liten utflykt till Frykens pärla, en restaurang som ligger precis vid sjön Fryken, i Värmland. Så himla fint läge och och så gôtt!
Hade sådär himlans trevligt att jag t.om glömde ta upp kameran, men när vi åkte vidare för efterrätt så hann jag knäppa några bilder på den fina miljön!

Om ni kikar ut genom glasdörren, ser ni den lilla bänken närmst sjön?…

…där satt vi och frossade i oss glass i stora lass, och då menar jag stoooora lass! Mormors glasscafé i Lysvik! 

Milton var i paradiset, de hade både glass, en rutschkana och en stor gunga att leka av sig i. Allt en snart-fyraåring kan önska. 

Verkligen ett utflyktsmål att rekomendera, oavsett ålder. Och jag älskar älskar älskar såna här små guldkorn, affärsidén med att servera glass i en liten by ute i skogen, men det är verkligen värt att åka många mil för. 

Inne i cafét fanns gamla omaka stolar, men matchande målade och omklädda i samma rödrutiga tyg, vid kassan skymtade man en gammal gjutjärnskamin och i taket hang blommiga vimplar. Tog man ett steg ut genom de spröjsade pardörrarna kunde man välja
att äta sin glass på den stora altanen eller på gräset, med fantastisk utsikt över Fryken. 

Classic & fantastic

 

Jag vet inte vem som uppskattar denna slappa hemma-söndag mest idag? Jack som sprang 6,4 mils löpartävling igår, jag som roddade 2 barn mellan vätskestationerna och hejarropen (dock med guldhjälp av superfarmor) eller våra småttingar som blev riktigt
slitna efter att ha hejat på pappsen hela långa gårdagen i hettan. Galet bra kämpat att lyckas springa över 6 mil i stekhet värme och tuff terräng, heja världens bästa löpar-pappa! 

Vi njuter iallafall, om möjligt, mer än vanligt av att bara vara hemma-hemma idag. 

Junikvällar när de är som bäst. Ett hjärtegull i gungan på altanen (ser ni småfossingarna?) och det andra hjärtegullet krypandes på soldäcket ♡

Lite rot och skrot i trädgården har vi iallafall fått gjort tidigare idag, Jack klippte gräsmattan medan jag och barnen grävde en ny rabatt. Imorgon blir det ett besök hos lokala handelsträdgården, igen (är nog en av deras trognaste kunder
denna sommar, haha). Håller en tumme för att de bl.a har rosor på stam hemma på lager, för att kunna pryda våra Höganäs-urnor som vi har bredvid ingången till gården. 

Ja, rosor är classic and fantastic. Se så klätterrosen trivs och frodas på baksidan.