Året 2023 har precis startat och jag tänkte börja med att göra ett stort inlägg om vårt största byggprojekt under året vi precis placerat i minnesasken, året 2022.
I somras påbörjade vi ett efterlängtat drömprojekt – Punschveranda. Ända sen vi flyttade in så har vi pratat om att hålla span efter passande fönster att använda för att glasa in och isolera vår nuvarande altan (som tidigare hade skjutdörrar och fönsterpartier i glas men med passformen sisodär). Punschverandan är verkligen vår lyckolott för i somras lyckades vi springa på ett parti träfönster med spröjs och ett par rejäla pardörrar i massivt trä, lokalt snickrade på ett litet snickeri i Mora för en oförskämt rimlig peng.
Så vad var det att vänta på? Fram med hammare och spik, dags att snickra!
Det snickrades dag som natt (med undantag för lite sommarlovspåhitt med barnen). Jag älskar när vi har gemensamma hem och hus-projekt tillsammans, det är bland det mysigaste nånsin, att få slå våra kloka huvuden ihop och rusta långt in på natten efter att barnen lagt sig. På bilden ovan var vi halvvägs igenom montering av fönster. Ni ser där fönstren sitter längst in till höger? där satt det tidigare en skjutdörr, men vi reglade istället upp en vägg och satte in fönstren. Vi ville endast ha en central öppning fram på punschverandan, för att kunna möblera med både matsalsbord och soffa på insidan.
När samtliga fönster var på plats var det dags för isolering av golv – underifrån. Eftersom man aldrig vet vad allt fyll (sand och sten som legat där i över 25 år) kan innehålla och med en man som haft öppna sår ständigt i princip i 2 år (sviter efter operationer) så var det rymddräkt, munskydd och skyddsglasögon på som gällde! Efter 18 skottkärror fyll bortskyfflat och isolering på plats så var det helt klart värt ett litet glädjeskutt.
En syn och lyckad kombo jag längtar efter att få se till sommaren igen, blommande rosor och spröjsade fönster. Jag har målat varenda fönster, både in och utsida med en liten liten pensel, fasligt pillrigt på en hög nivå, men så värt det. Mysigt gröna på utsidan och fräscht vita på insidan.
Älskade kissemiss, ser ni den nyfikna, mitt i byggkaoset? Minns så väl i somras när jag och Jack ägnade en hel dag till att snickra ihop just denna vägg och vi båda lade märke till att Clara hela tiden låg väldigt still, precis i buskarna intill oss, i skuggan. Magkänslan sa att något var tokigt, vilket visade sig sen stämma helt rätt. Det blev paus i bygget för veterinärbesök och vi fick åka hem utan vår älskade katt. Hela familjen vart alldeles sorgset låga i flera dagar efter och bygget fick stå still några dagar, för att vi istället hittade på lite plåstra-om-sorgen-uppmuntrande-utflykt med barnen.
Tur vi fick låna en annan liten fyrbent kompis (mina föräldrars fralla Lexi) då och då under sommaren, som kunde agera byggherre, eller (herrinna?) ett otroligt mysigt sällskap att snubbla över och gosa med. I slutet av sommaren kom de vackra pardörrarna på plats, de allra sista plankorna målades och snickarglädjen kom på plats. Vi såg målet framför oss!
Ända in på sena hösten tillbringade vi varje middag och ledig minut inne på punschen. I slutet av sommaren tog även en ny pälsklädd vän plats i Villa Gråbo, vår alldeles egna lilla vovvsing Love kom och förgyllde vår vardag. Även han förälskad i punschen, som ni kan se. Speciellt utsikten.
Att isolera och byta tak är sista lilla pusselbiten för att vi ska kunna vistas där även vintertid, men det hanns inte med under hösten 2022. När vi nu till nyårsafton skrev vår årliga tradition, en lista på saker vi önskar uppleva eller göra under kommande år skrev Milton en punkt: Ha filmmys i punschverandan. Resten av familjen skrev under på den punkten, vi längtar efter att få flytta in en soffgrupp och mysa där tillsammans med popcorn, en film och sömntrötta barn i knät. Så min och Jacks prioriterade punkt under 2023 blir att fixa taket på punschen. Jag tänker därför att det blir en fortsättning på detta inlägg, med bilder och beskrivning på insidan av bygget, när det står helt färdigt.
Villa Gråbo 