Minns ni, den vackraste adventskalenderna av de alla?. Alldeles för vacker för att bara katsas i återvinningen efter julhelgernas slut. Därför pillade jag bort framsidan med de öppnade luckorna och trollade fram målningen i sin helhet.
Sen började skattjakten i våra kattvindar, jakten på en passande ram…
Och där, i högen av gamla tavlor som prydde farmor och farfars bar när de bodde här, så fann jag den perfekta brunbetsade träramen. Passade utmärkt in i den mörkbruna nyansen vi har på detaljer i sovrummet. Återbruk när den är som enklast, och bäst!